---

"Hur kunde du vara så dum!?" sa Scooter och slog handen i bordet, inte alltför hårt.

Jag, mamma, Kenny, mormor och morfar satt runt köksbordet hos mormor och morfar medan Scooter stod lutad mot det. 

Så fort jag berättat för mamma vad som hänt hade hon bett Scooter komma till Kanada och för jag behövde berätta en sak för honom, så det gjorde jag, och han var inte glad.

"Du vet att dom båda kan sänka din karriär?" sa Scooter och rätade på sig.

"Scott!" sa mormor, "Du borde fråga kanske hur det är med han först? Han förlorade just två tjejer han tycker om..." fortsatte mormor.

Mormor hade rätt, det var lite kallt av honom, jag mådde dåligt, inte för att jag blivit av med dom utan för att jag sårat dom båda,  jag hade legat vaken hela natten och bara tänkt på dom, försökt att ringa Barbra ett par gånger, jag behövde verkligen prata med henne.

Scooter nickade och såg på mig med medlidande i blicken, "Förlåt... Justin, hur är det med dig?" sa han och satte sig ner jag ryckte på axlarna, "är bara trött", mumlade jag och såg ner i bordet.

"Har du pratat med Barbra?" sa han och jag skakade på huvudet, "jag har försökt få tag i henne men hon svarar inte."

"Hon andra tjejen då?"

"Nej, jag har inte velat prata med Kimberly", mumlade jag vidare till svar.
"Hur vill du göra?" sa Scooter och suckade.

"Jag vet inte... Därför ringde vi dig..." sa jag och la ansiktet i händerna, "varför är jag en sådan stor idiot?"

Mormor klappade mig på ryggen, " det kommer bli bra ska du se, hjärtat."

"Okej, för att inte iritera Barbra för mycket, så får du försöka få tag på henne, sedan med hon andra tjejen-"

"Hon heter Kim", sa jag skarpt.

"Va?" sa Scooter oförståenede.

"Sluta säga tjejen, hon heter Kimberly."

Morfar suckade, "Justin", sa han och jag vände mig mot honom, "vad vill ditt hjärta?" mumlade han.

"Vi har inte tid för det snacket", sa Scooter och morfar gav honom en kall blick och sedan såg han på mig igen, "vem vill du ha?" fortsatte han, "du har redan förstått att du inte kan få båda, men för att göra det bästa av situationen, väljer du en tjej, och kämpar för henne, du kan inte försöka få tag på båda, så vem vill du ha?" sa morfar lungt och alla såg på mig.

Han fick det att låta som om jag valde ett par skor till min outfit inför en konsert, han fick det att låta som en spontan fråga, han fick det att låta så enkelt, han fick det att låta som om han frågade om jag ville ha mjölk eller juice att dricka till frukost, han fick det att låta som om han frågade mig vill du ha ett glas vatten med is eller utan?

"Du får det att låta så enkelt", mumlade jag och morfar skrattade.

"Det är enkelt, det vet vi alla. svara mig inte att du inte vet, för vi vet, du måste bara erkänna det", sa mormor och jag bet mig i läppen och nickade, "ni har rätt", mumlade jag, "jag måste prata med Barbra", sa jag och reste mig upp och dom höjde på ögonbrynne, "jag måste få tag på Barbra."

 

Två dagar efter det så satt jag på flygplanet påväg mot Las Vegas, jag hade fått kontakt med Barbra, och sagt att jag ville prata med henne, och hon ville prata med mig så det var inte svårt att komma överns om det, så hon berättade att hon skulle ha en catwalk i Las Vegas under tiden jag hade en spelning, så det lät som en bra idé. 
Efter morfars fråga, så visste jag att jag var tvungen att välja mellan Barbra eller Kimberly, och nu visste jag, och nu var jag påväg att göra valet, jag kände inte att jag skulle ångra mig, jag kände mig säker på vad jag ville göra, och ingen sa emot. 

När jag var framme i Las Vegas så åkte jag iväg till radiostationen där jag skulle spela, det gick snabbt, de frågade mig ett par frågor om mitt nya album, hur min relation status såg ut för tillfället och om min nya tour som skulle sparkas igång efter sommarlovet.


Efter en timma var jag redan påväg mot Barbras hotell, jag var lite nervös nu, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga för att få henne att lyssna på mig, för att förlåta mig och gå vidare.

Men det spelade egentligen ingen roll för mig, jag ville ha det jag ville ha, och tänkte inte sluta föränn jag fick det.
Så när jag kom fram till Barbras hotell, så gick jag snabbt ur Limon och igenom hotell dörrarna, och där satt Barbra och väntade i sofforna.

Hennes hår var uppsatt i en hös hästsvans, hon hade på sig ett par mjukis byxor och en hood tröja över.

Hon mötte min blick, hon väntade på mig i lobyn som hon hade sagt, hon log och vinkade mot mig, "Hej", sa hon när jag kom fram till henne, jag log, "hej", sa jag och hon reste sig upp, "ska vi tala mer ostört kanske?"

Jag nickade, "javisst." 

Hon började gå mot hissarna och jag följde efter, hon tryckte i våning 7, hissdörrarna stängdes och hissen började åka, "det var kul att du kom", sa Barbra och jag nickade, "kul att du ville prata med mig.. för det jag tänkte säga var att..." började jag men Barbra avbröt mig.

"Justin du var en riktigt idiot, och jag trodde aldrig jag skulle kunna förlåta dig för det, men Justin, jag vill att vi ska fungera, jag älskar dig, och jag är beredd att göra vad som helst för att få ha kvar dig i mitt liv, jag vill inte ha dig som min fieende, du gjorde ett misstag det sa du ju", sa hon och nickade medans hon såg ner i marken och jag suckade.

"Barbra, det var just därför jag kom... Du och jag... Vi kan inte fortsätta vara tillsammans", mumlade jag och drog handen genom håret.

Hon såg snabbt på mig, "klart vi kan? Jag förlåter dig!" sa hon och ställde sig framför mig, höjde sina händer till mina kinder och såg mig i ögonen, "jag gör vad som helst för dig..." sa hon tyst.

Jag tog hennes händer i mina, drog mig undan, "Nej... Nej Barbra... Lyssna", sa jag och slöt ögonen, "Jag.. jag älskar dig, det gör jag.. Men... mina känslor för dig.." började jag och hon släppte mina händer.

"Du älskar mig inte på det sättet mer", sa hon enkelt.

Jag såg på henne, länge, vi var tysta och hon bara såg på mig, hon såg så ledsen ut, så svag, "jag... förlåt mig", mumlade jag, "men... mina känslor för Kimberly -" 

"Är starkare?" sa barbra och jag ryckte på axlarna, "typ, jag vill vara med henne. och jag är ledsen för allt jag gjort", sa jag och hon skakade på huvudet, "var inte det..." mumlade hon och hissen stannade, hon backade ut och jag följde efter, men hon höjde händerna, "Du borde nog gå nu.." sa hon och ryckte på axlarna.

Jag skakade på huvudet, "nej... jag -"

"Du vill veta om jag kommer springa med detta i pressen?" sa hon och höjde ena ögonbrynet och jag skakade på huvudet, "nej, jag vill prata med dig", sa jag snabbt, hon hade rätt.

"Justin, jag tänker inte gå ut med det i pressen, dessutom... du och jag har inget mer att säga till varandra", mumlade hon och hissdörrarna skulle precis stängas men jag stoppade dom, "är vi okej?" mumlade jag och viftade med handen från mig till henne och tillbaka, hon nickade och dörrarna stängdes, och denna gången så stoppade jag dom inte.

 

 Kommentera!