---

 

 

"Jag har en låt jag vill göra en cover på", sa jag och min gitarisst Dan kom ut på scen med sin gitarr, "Toronto, har ni hört My love?" log jag och skriken blev högre och jag skrattade, "Justin Timberlake sjunger den, och jag kan inte sluta ha den låten på huvudet", sa jag och satte mig ner på en pall bredvid Dan.

 Jag nickade mot Dan och han började spela, "If I wrote you a symphony / Just to say how much you mean to me / If I told you you were beautiful / Would you date me on the regular?"

Konserten höll inte på länge till därefter, jag spelade några till låtar och sedan sa jag godnatt till Toronto, och log åt att det bara var en kort bil resa hem.
Jag gick bort till min loge tillsammans med mamma, "jag är så trött", sa jag och gäspade.

"Någon kommer sova gott inatt", log mamma och jag skakade på huvudet, "jag tänkte gå till Kim", sa jag och mamma höjde på ögonbrynen, "pratar ni?" sa hon förvånat och jag skakade på huvudet, "nej, men jag vet vad jag ska göra", log jag lurigt och hon skrattade, "var försiktig bara."

 

Jag sov när jag hörde sång, jag suckade frustrerat, det måste vara Olivia som inte kan sova, så hon lyssnar på musik, jag reste mig sakta upp ur sängen och slängde en blick på klockan, 1.45. Jag stönade, tog en toffs och knöt mitt hår i en knut på huvudet, och reste mig upp, och då insåg jag att ljudet inte kom utifrån korridåren utan utifrån.
Jag kisade med ögonen och tände balkgångs lampan och hoppade till när jag såg Justin stå där ute och spela på sin gitarr medan han sjung, jag öppnade balkgång dörren och han log mot mig och började sjunga, "Hey, what's the situation? / I'm just tryna make a little conversation / Why the hesitation? / Tell me what your name is, / For your information / Don't get me wrong / You know you're right, / Don't be so cold, we could be fire"

Jag log lite och skakade på huvudet.

"Hey Senorita, My Shawty / Please be my little lady, my little lady / Hey Amor, you're the one, I adore you, / Come on be my little lady, my little lady", sjung han och sedan blev han tyst medans han fortsatte spela gitarr, sedan så bytte han akord, bytte låt, och började sjunga på en annan låt som var grymt gullig.

"If I was your boyfriend I'd never let you go  / I could take you places you ain't ever been before / Baby take a chance or you'll never ever know / I got money in my hands that I'd really like to blow.." sjung han med sin underbara röst och jag kunde inte tänka för en sekund hur arg jag var på honom, han slutade sjunga en stund, "lyssna nu", sa han med ett leende och började sjunga igen, "Tell me what you like yeah tell me what you don't / I could be your buzz lightyear fly across the globe / I don't ever wanna fight yeah you already kno-" han hann inte sjunga mer innan jag brast ut i skratt, han skrattade lågt, lite generat, "Jag är så ledsen.. jag är så himla ledsen, jag svär, jag lovar, jag VET att jag aldrig kommer såra dig igen. Förlåt mig snälla", sa Justin och la ifrån sig gitarren och såg på mig med vädjan i blicken, "snälla Kim... Snälla", bad han och jag slutade le.

"Jag har gjort slut med Barbra, jag sa som det var", mumlade han och jag såg frågande på honom, "som det var?" sa jag och han nickade, "att mina känslor för dig är starkare. Att jag är förälskad i dig."

 

Jag svalde, och bara såg på honom, "kan du förlåta mig?" mumlade han och jag såg länge på honom, "ge mig en chans.."

Jag log utan glädje, "Jag gav dig en chans, jag ville inte ge dig en chans då, men jag gjorde det... Och vart hamnade jag efter det?" Justin såg ner på sina fötter, "Jag kan inte beskriva hur ledsen jag är..." 

"Hade du tänkt att fortsätta så? Att inte berätta för mig eller för Barbra om sanningen?" sa jag vädjande och han mötte min blick, sa ingenting.

"Tänkte du aldrig att du inte kunde vara tyst om det? Tänkte du aldrig att du skulle hamna i klistret?" sa jag och han sa fortfarande ingenting, "du är värre än vad jag trodde du var", sa jag och skakade på huvudet.

Justin skakade på huvudet, "nej, Kim... Jag vet bara inte vad som händer med mig nu längre, allt blir bara fel hela tiden, vad jag än gör... jag gör dåliga val medvetet, och jag vet inte varför... allt går fel för mig..." sa han och ställde sig framför mig, tog mitt ansikte i sina händer, "men med dig, försvinner allting och jag bara... jag är lycklig."

 Jag såg på honom bara, jag såg honom djupt i ögonen, medans vi bara såg på varandra, "förlåt mig.." mumlade han ännu en gång.

"Justin..." började jag men han avbröt mig, "följ med mig", sa han och tog tag i min hand istället, "följ med mig nu."

Jag skakade på huvudet, "det är sent... och kallt."

Han himlade med ögonen, "Jag har en röd ferrari 458 som står framför ditt hus, du får köra den", sa han och jag visste att han försökte muta mig, "du försöker lura med mig?" sa jag och höjde på ögonbrynen, han skakade på huvudet och blev allvarlig i ansiktet, "nej!"

"Well, det funkar!" sa jag och sprang in i mitt rum och drog på mig ett par mjukis byxor och strumpor, sedan gick jag bort till garderoben där jag hade ett par svarta sneakers som jag köpt nyligen men inte velat använda föränn mina gammla var sönder, sedan drog jag på mig en kofta och drog luvan över huvudet.

 

Justin stod och flinade, sedan hjälpte han mig ner för balkgången och när vi båda var nere på gräs mattan tog han min hand och vi små sprang över gräs mattan bort till uppfarten, och Justin ljög inte, i mörkret där stod en röd ferrari 458, "shit.." mumlade jag, "jag älskar muskel bilar... men den här..." mumlade jag och Justin drog med mig till förrar dörren med ett flin, "den här är snabb."

"Den är så sjukt snygg, jag har aldrig åkt i en sådan här!!!" 

Justin log och öppnade passagerar dörren åt mig, jag log tacksamt mot han och han såg lite orolig ut, "vad?" sa jag.

"Var försiktig... Hon är... hon är speciell, jag har inte kört henne på några veckor... Jag tycker om henne, snälla repa eller krocka henne inte?" sa han och såg allvarlig ut, jag fnös, "Vet du att min pappa var en racebil förare och jag har kört bil sedan ... sedan jag var typ tretton på banorna?" sa jag och han släpte ändå inte den oroliga blicken, jag log lugnande, "jag lovar att inte skada din flickvän."

Han flinade och gav mig nycklarna och jag satte mig ner bakom ratten, Justin gick runt och satte sig ner bredvid mig.

Skinsäterna och instrumäntbrädan var svart och det fanns lite gula detaljer runt om i bilen, jag höjde min hand till ratten, rörde den, lätt som en smekning och sedan startade jag odjuret.

 Jag körde försiktigt runt i stan och var helt fashinerad av att jag körde en ferrari 458 just nu. 

"Tycker du om den?" sa Justin och jag såg på honom snabbt, "ja", sa jag.

Han log, det kunde jag se i ögonvrån, "sväng höger här", sa han och jag nickade, gjorde som han sa, och han fortsatte guidea mig, "och höger igen här... Sedan kör du fem korsningar och där svänger du vänster...." jag nickade.

"Kim..." sa han sedan och jag sa inget, visste vilket ämne han var påväg in på.

"Jag vet att jag inte borde ha gjort som gjorde... men snälla.. jag tycker om dig", sa han och jag mjuknade och blev varm.

"Stanna här.." sa han och pekade mot kanten var det lilla berget, jag gjorde som han sa och vi satt tysta och såg ut på utsikten, lilla stratford var verkligen litet.

Jag kramade krampaktigt om ratten och suckade, "Jag tycker om dig med..." sa jag och släppte ratten med ena handen, "väldigt mycket..." sa jag och la denpå växelspaken, "Så mycket att jag är beredd på att släppa det och gå vidare..." sa jag och kände hans varma hand ta min, "Jag lovar att aldrig svika dig."

"Stanna här", sa han och pekade på den lilla grusparkeringen.

Han hade guideat mig till ett berg, till en parkering där man såg hela stratford, staden var inte alls stor.

Sedan vände jag mig mot honom och han såg på mig redan, han var lutad mot mig och vi såg på varandra, "du är så vacker..." mumlade Justin och höjde sin hand till mitt ansikte, smekte mig över kinden och jag höjde min hand till hans nacke och drog honom närmare mig, "shh.." mumlade jag och tryckte mina läppar mjukt mot hans, han mötte mina läppar med sina i en mjuk kyss, precis som första gången var han lika försiktig, jag fylldes av fjärilar och han höjde sin hand och lupade den om min kind, sedan drog han sig undan och lutade sin panna mot min, jag öppnade mina ögon och såg att han hade sina öppna, han var allvarlig i ansiktet en stund sedan kysste han mig igen snabbt med ett leende, "förlåt", mumlade han mellan kyssarna, "jag lovar", sa han och kyste mig igen, "att aldrig göra dig illa."
Jag besvarade hans kyssar med ett leende, sedan drog jag mig undan med ett fniss.

"Nej, nu vill jag köra din bil, I'll show you my skills", skrattade jag och han skrockade, "yeah?" sa han och flinade, "okej, bring it", log han och kysste mig, jag drog mig undan med ett flin.


"Hur kommer det sig att du kan bilar så bra?" sa Justin när jag kom in på motorvägen och började gasa, klockan var fem på morgonen, det var bara last bilar på motorvägen, några få.

"Jag kan börja med att säga att farfar var en raceförare", log jag, "sedan blev min pappa det, men han slutade köra efter..." började jag men ångrade mig, jag satt tyst och stirrade framåt.

"Sedan vadå?" mumlade han oroligt och jag saktade ner bilen.

"Inget.." mumlade jag, "men jag är den förstfödda, och pappa ville ha en son, men jag blev ju en dotter", skrattade jag, "så medans alla mina vänner lekte med barbie dockor så.. mekade jag med pappa i garaget."

Han skrockade, "tja... jag tycker det är sexigare än dockor", log han och jag skakde på huvudet med ett skratt, "jasså?"

Han nickade, "definitivt.", sedan så satte han på radion, "Kör då, gasa på", log han och jag såg på honom, "får jag?"

Han log, "jag litar på dig."

Jag log stort, vände blicken mot den långa, långa och breda vägen och började gasa, jag gick snabbt från 120 till 180, jag flinade och gasade mer och sedan började Justin skratta, "Jävlar", sa han och jag släppte gasen lite, "jag hade definitivt rätt om det där med barbiedockorna", sa han och jag skrattade, "vart ska vi då?" log jag.

"Well... Vart vill du?" log han och jag ryckte på axlarna.

"Vi kan väll åka hem? Dina föräldrar vaknar nog snart..." sa han och jag nickade, jag var inte redo för att lämmna honom än, men det ville jag inte säga så jag bara nickade.

Jag vände så snart jag kunde och åkte tillbaka till stratford, "När ses vi igen?" mumlade jag, tänkte på tanken då han kysst mig första gången, sedan försvunnit utan att höra av sig.

Han var tyst ett tag, "tja.. idag blir det väll om man tänker på klockan. Fast du kanske behöver sovmorgon nu när du kommer hem.."

"Nej", sa jag snabbt och ångrade mig, jag ville inte verka för jobbig.

Han skrattade, "är du inte trött?" sa han och jag skakade på huvudet, det var jag inte, "är du?" sa jag och slängde en blick på honom han ryckte på axlarna, "ganska."

Jag nickade, blev lite nedstämd, jag ville vara med honom.

"Jag ska gå hem och sova, sedan får vi ses.." sa han och jag nickade sa inget.

"Är du sur?" sa han och jag skakade på huvudet, "varför ska jag vara det?" sa jag försökte spela extra förvånad, jag var inte sur.

"Jag är ledsen men jag har haft konsert hela kvällen.." sa han och jag log, "tröttnar du aldrig?"

"På vad?" sa han förvånat.

"På... alla tjejer? på all drama? paparatzi?" sa jag och suckade, "jag tycker synd om dig.."

Han var tyst, sedan talade han med en längre och tyngre röst, "Ibland... ibland så vill jag ha tillbaka mitt gamla liv, jag kan tjura en hel dag över det.." mumlade han och jag såg på honom, "men?"

"Men, jag vet i slutet av dagen när jag går och lägger mig, att jag kan inte vara lyckligare egentligen", sa han, "när jag var mindre, när jag inte var kändis, så låg inte ekonomin på top", mumlade han och jag slängde en blick på honom, beklagande, "jag var alltid sist med allt nytt, och det var ändå ganska okej, jag brydde mig inte om prylar. Jag tyckte jag hade det bra, men nu vet jag att jag hade det hemskt... Jag är glad att veta att min plånbok är full de närmaste 20 åren ialla fall... Mina barn kommer aldrig behöva leva som jag gjorde", sa han och stirrade tomt framför sig, "mina barn kommer aldrig behöva sitta ensamma hemma medans jag jobbar för att tjäna pengar så jag kan köpa något till dom."

 

Jag var tyst länge, "Jobbade dina föräldrar samtidigt?" sa jag och han skakade på huvudet, sedan ryckte han på axlarna, "mina föräldrar är skilda", sa han och jag kände mig dum som frågat.

 

"Jag är ledsen", sa jag och han skakade på huvudet, "Hur länge?" sa jag och han såg på mig, "dom har varit det sedan jag var 8 månader tror jag.." sa han och jag mötte hans blick, "tuft.." mumlade jag.

"Men jag hade mormor och morfar", sa han och nickade med ett leende.

"Det bör du vara tacksam för", log jag och såg på vägen, "så du bor med...?"

"Min mamma", sa han, "Pattie Malette."

"Malette? Du heter väl Bieber?"

Han skrattade, "jag tog min pappas efternamn, det kändes bäst."

"Pratar du med din pappa då?"

 

Han nickade, "mer och mer nu när jag är känd."

Jag log, "det är ju bra!" sa jag och såg på honom han ryckte på axlarna, tvekade, "vad är det?" mumlade jag.

 

Han tvekade fortfarande, "Jag känner mig hemsk när jag tänker detta... men ibland... ibland känns det som om, pappa skämdes över mig innan jag blev känd..." mumlade han tyst och skakade på huvudet, "tänk inte så Jusitn", sa jag och han suckade, "Kim... Vi pratade knappt när jag inte var känd.. Jag såg honom jätte sällan."

 

"Flyttade han härifrån?" frågade jag och han nickade, "till Winnipeg."

Jag nickade, "jag är ledsen Justin. Men jag tror inte han kan ha skämts över dig, Justin du har ett stort hjärta, du är underbar, du är begåvad, du har inget man kan skämmas för.." sa jag och Justin smekte mig över kinden, "tack.." mumlade han och jag log mot honom, tog hans hand och kysste den.

"Har du några syskon då?" log jag och han nickade, "Två halvsyskon", sa han med ett stort leende, "Jaxon och Jazmyn."

 

Jag log, "Hur gammla är dom?" Jag tänkte att de var kanske i våran ålder, jag försökte föreställa mig dom, men det gick inte.

"Jazmyn är född May 30, 2008, och Jaxon är född November 20, 2009", sa han och jag log, "men vänta, är inte det imorgon?" sa jag och han nickade, "jo", sa han och jag flinade, "ska du dit?"