Previous: Hon mm:ade, "Medan jag är borta, ska du berätta för dina föräldrar om mig, för jag gillar inte att smyga runt..."

 

---

 

"Jag tror hon sa att hon skulle vara med Amber? Hon kanske är med Josh!!" sa jag med ett retsamt leende och såg på mamma.

Mamma log, "ååh, mina flickor har pojkvänner!"

Pappa grymtade till i soffan, "är du inte glad om hon har en pojkvän?" sa mamma och såg på pappa.

Pappa log utan glädje, "Varför skulle jag vara det?" sa han och bytte TV kanal.

Ytterdörren öppnades, mamma och jag vände huvudet mot dörröppningen som ledde mot hallen, "mamma...? Pappa...?" ropade Kim i hallen och jag hörde henne fummla med något.

"Ja älskling? Vi här här inne!" ropade mamma tillbaka.

"Det här är en dålig ide..." mumlade Kimberly tyst, jag spetsade öronen nyfiket, såg på mamma och såg att hon hade höjt ögonbrynen, pappa märkte ingenting, han var fullt upptagen med motorprogramet på TV.

"Nej då, det är försent att backa ur nu.." hörde jag en pojkröst säga och jag flinade, "jag visste det!" väste jag lågt till mamma och vi hörde deras fotsteg mot vardagsrummet, jag och mamma bytte ständigt blickar och flinade båda två, sedan vände jag mig mot dörr öppningen igen och jag mötte Kimberlys ögon först, sedan Justin Biebers.

"Mamma... papppa..." mumlade hon och mamma reste sig snabbt upp fnittrandes, "Hej Justin!" fnittrade hon.

Pappa tittade två gånger innan han reagerade att Justin Bieber stod bredvid henne, han nästan kipade efter luft och blev röd i ansiktet, av ilska, "vad i hela helvete gör han här!?" sa pappa och reste sig upp, jag såg på Kimberly, hon tog Justins hand och ställde sig framför honom, "Pappa, lägg av!" sa Kimberly och jag såg hur hon rodnade, trots ilskan.

"sir", började Justin, men pappa avbröt honom.

"Du går härifrån och kommer inte tillbaka! Jävla skit, vad är det här Kimberly? Du sa att det inte var något mellan er? Att han utnyttjat dig!" sa pappa och ställde sig framför Kimberly och Justin.

"Sir", försökte Justin igen och pappa tystade honom med en blick, Kim suckade frustrerat, "Okej! Ja! Visst! det sa jag! Jag överdrev! Men jag och han har pratat! Han har lämmnat sin flickvän!"

Mamma tog tag i min hand och drog med mig ut i hallen, "vi ska inte stå i vägen", sa hon, men vi stod och tjuvlyssnade ändå i hallen.

"Jaha! det var ju jätte trevligt att höra! Om han lämmnade en annan flicka för dig, hur vet du då att han inte kommer lämmna dig för någon annan!?" gapade pappa.

"Du är så jävla jobbig! Kan du aldrig vara glad för min skull!? Jag är så jävla trött på dig! Detta är andledningen till att jag aldrig tagit med mig en pojkvän hem!!!", sa hon iriterat, "Justin snälla gå ut till Olivia", sa hon med lägre röst, mamma och jag hoppade till, sprang bort till köket, "Okej", hörde jag Justin säga och han började gå hitåt.

Han kom bort till köket och jag och mamma satte oss ner precis, "Det där var ju ... oväntat", log han och räckte först fram handen till mamma, "Hej, jag fick aldrig chansen att presentera mig sist, jag är Justin", log han och mamma tog hans han med ett leende, "Hej Justin! Jag är verkligen ledsen för det där, men Ethan han är så överbeskyddande när det gäller Kim och Olivia", sa mamma beklagande och Justin vände sig mot mig, och jag tog hans hand, var helt överrumplad, "du är Justin Bieber." 

Han skrattade, "ja, och du är Olivia, jag har hört mycket om dig", sa han med ett snett leende och jag flinade stort, "du vet mitt namn!" Justin såg bättre ut än på bild, han var lång, lite bredaxlad och hans ögon var finare än på bild, jag såg på honom med stora ögon, betraktade varje del av honom.

"Olivia, låt pojken vara..." sa mamma med ett skratt och jag nickade, "ja.. förlåt."

"Nejmen som jag sa, ge Ethan lite tid, så ska du se att det blir bra", sa hon och just då kom Kim instampande in i köket och gick fram till Justin, tog hans hand och drog med honom ut till hallen, "Kom Justin..." mumlade hon och jag såg hur arg hon var, "vad.." började Justin men följde med henne, de drog snabbt på sig skorna och försvann ut och smällde dörren efter sig.

Pappa kom in i köket, "Jävla skit.." mumlade han och suckade, "vad är det älskling?" sa mamma och gick fram till pappa, "jag var för hård mot henne... Jag förbjöd henne att träffa honom", sa han med en suck, "hon sa ju själv att hon aldrig ville se honom igen."

Mamma log, "Hon är förälskad i honom, tycker hon om honom tillräckligt kommer hon förlåta honom, vi känner honom inte, ge honom en chans, han kanske är en god pojke", sa mamma och nickade.

"Han sysslar med välgörenhet", sa jag snabbt.

Pappa såg på mig och höjde på ena ögonbrynet, "Jag bryr mig inte om han umgås med Gudarna eller röker mariujana, bara han inte gör illa Kimmy, jag är så rädd för att han ska... göra henne illa, han har redan gjort det en gång."

"Han gjorde ett misstag pappa... Du borde ge honom cred för att han lämmna en victoria secret modell för hennne", sa jag med ett leende och nickade, pappa fnös.

"Han ska inte ha någon cred alls. Sedan nickade han mot min datorn framför mig, "slå upp internet, skvallertidningarna nu, jag vill se vad dom skriver om honom", sa han och satte sig ner bredvid mig, jag nickade, "ja visst."

 

Jag knappade in hollywoodlife.com snabbt och sidan ladades upp, jag skrollade ner tills jag såg något nytt skvaller om honom, och det fanns, med rubiken, JUSTIN BIEBER SLÄPPER NYTT ALBUM. Jag såg på pappa, "det är väll inget du vill veta?"

Pappa skakade på huvudet, "fortsätt", sa han.

Jag gjorde som han sa, Justin Bieber på flygplats i LA, Justin Bieber hemma igen. Det fanns mängder, pappa pekade på artikeln om att han var hemma igen, "är han härifrån?" sa han.

Jag nickade, "mm.." mumlade jag.

Han suckade, "Något större skvaller om honom?"

Jag skakade på huvudet, "verkar inte som det... Han brukar inte ha stora rubriker.."

"Jag slår vad om att han hade haft det om hans lilla otorohets affär hade kommit ut i tidningarna..." grymtade han, "Vad säger du?" sa pappa och såg på mamma.

"Ge honom en chans..." sa mamma och suckade, "hon kanske... hon behöver det.. Enda sedan hon krockade med han där pojken har hon alltid varit så... tillbaka... Jag saknar henne", sa mamma.

Jag suckade, "jag är så rädd för henne... Jag vill inte förlora henne... Vi var nära på att göra det sist.." sa pappa och jag såg ner i bordet, påmindes av alla veckor då hon legat i koma, hur hon hade fått minnesförlust, men som tur hade den kommit tillbaka efter ett par veckor, det var ett år sedan snart. 

"Vi måste lita på henne", sa mamma.

Pappa gned fingrarna mot sina tinningar, "Som sist? Hon skulle bort till en kompis på filmkväll, istället var hon på en fest-" mamma avbröt honom, "Ethan, skärp dig!"

 

Kimberly kom inte hem, klockan började nära sig kvar över åtta, jag började tro att hon inte skulle komma hem, hon kanske hade bestämt sig för att stanna hos honom ett par dagar?
Jag svalde, jag ville inte det, jag ville ha henne hemma.

 

Klockan halv nio öppnades dörren och jag nästan sprang ut i hallen, Kimberly drog av sig skorna och hennes kofta, "Hej Kim.." mumlade jag och hon såg upp på mig, hon var arg fortfarande.

"Hej Lilo..." mumlade hon och jag log, "vart har du varit?" mumlade jag och pappa kom ut i hallen.

"Kim-" började han men hon skakade på huvudet, "jag vill inte prata med dig." sa hon stelt och gick ilsket upp för trappan.

Jag och pappa stirrade efter henne, vad hade nu hänt?

 

---

 

 såååå :)