you're my disease, chapter 28 - bruno mars
0kommentarer
Jag räckte han lådan, "Hjälp mig sätta på mig det!" sa jag glatt och han nickade, "Ja visst!" sa han och knäppte på mig det vackra armbandet, jag såg länge på honom med ett leende, "Jag älskar dig."
Han log mjukt mot mig, sedan kysste han mig mjukt.
Jag reste mig upp och räckte mig efter hans hand, "Kom!" sa jag och han tog min hand, jag drog med honom upp och började gå med glada steg genom de enorma akvariumet.
Jag reste mig upp och räckte mig efter hans hand, "Kom!" sa jag och han tog min hand, jag drog med honom upp och började gå med glada steg genom de enorma akvariumet.
Efter Georgia Aquarium så var klockan fem, jag och Justin (samt hans livvakter) gick ut till bilen och sa till en av livvakterna vart resturangen låg och jag kände inte igen namnet, men jag antog att det skulle vara resturang med klass.
"Justin vi kanske ska byta om?" sa jag lite tveksamt och såg ner på min klädsel som såg vardaglig ut.
Han skakade på huvudet, "Du är perfekt!"
Han skakade på huvudet, "Du är perfekt!"
Resturangen såg lyxig ut, stora glas dörrar och hantagen var guldfärgade, jag hann inte läsa namnet innan Justin drog med mig in i resturangen, "skynda, innan någon ser oss!" skrattade han och tog min hand.
Inne i resturangen var det ganska fullt av människor, folk hade på sig fina kläder och stod i kö för att få bord, men precis när vi kom i synhåll så log en kvinna mot oss, "Hej Justin, jag ska visa er erat bord." sa hon.
Vi gick igenom matsalen med två vakter bakom oss, de andra väntade i bilen, folk såg på Justin med stora ögon, jag slängde en orolig blick på Justin som såg tveksam ut, han släppte min hand och stoppade båda händerna i sina fickor och såg beklagande på mig.
VI lämmnade den stora salen som doftade ljuvlig mat och hamnade ute på en balkgång i marmor, precis vid det vackra staketet så stod ett litet bord för två, med levande ljus på bordet.
Jag såg på Justin och han ryckte på axlarna, "Inget speciellt", mumlade han och jag fnissade.
Vi gick igenom matsalen med två vakter bakom oss, de andra väntade i bilen, folk såg på Justin med stora ögon, jag slängde en orolig blick på Justin som såg tveksam ut, han släppte min hand och stoppade båda händerna i sina fickor och såg beklagande på mig.
VI lämmnade den stora salen som doftade ljuvlig mat och hamnade ute på en balkgång i marmor, precis vid det vackra staketet så stod ett litet bord för två, med levande ljus på bordet.
Jag såg på Justin och han ryckte på axlarna, "Inget speciellt", mumlade han och jag fnissade.
"Tack Rebecca", sa Justin och log vänligt mot kvinnan som sedan gick sin väg.
Vi satte oss ner vid bordet och jag såg mig omkring, "Vart är livvakterna?" frågade jag lite chokat.
Justin flinade, "Dom är precis innan för dörren och äter... Jag ville att vi skulle få vara lite ifred." mumlade han och blinkade med ena ögat.
Jag log, "Det är verkligen jätte fint Justin, jag vet inte vad jag ska säga, det är helt otroligt allting!" sa jag och han himlade med ögonen, "Jag är glad om du tycker om det."
"Ja, men det gör jag verkligen", sa jag och nickade.
Servitören kom och vi gjorde våra beställningar, förätt, rätt och efterrätt. Lyx.
"Jag fattar inte hur du är van vid det här livet", sa jag och skakade på huvudet.
Justin flinade och servitören hällde upp min coca cola och sedan någon alkohol drink till Justin.
"Vadå? Det här? Äh, jag tror nog aldrig jag kommer vänja mig jag heller..." sa han och tog en klunk av sin drink.
"Vadå? Det här? Äh, jag tror nog aldrig jag kommer vänja mig jag heller..." sa han och tog en klunk av sin drink.
Jag såg bevakande på honom länge, "Vad du ser vuxen ut med en drink."
Justin skakade på huvudet med ett skratt, "Lustig du är."
Jag drog handen genom håret och ryckte på axlarna, "Man blir som man umgås."
Justin skrattade lågt, "Vad sa din pappa igår då?" sa Justin efter en stunds tystnad när den fantastiska förätten kommit.
"Inte mycket", mumlade jag och ryckte på axlarna.
Justin nickade, "Okej."
Jag såg över den vackra staden och log, "Vad ska vi se för film sedan?" sa jag.
Justin ryckte på axlarna, "Jag ljög." sa han helt plöstligt.
Justin nickade, "Okej."
Jag såg över den vackra staden och log, "Vad ska vi se för film sedan?" sa jag.
Justin ryckte på axlarna, "Jag ljög." sa han helt plöstligt.
JAg såg oförstående på honom, "va?" sa jag.
"Vi ska inte se på film, det är en överasskning faktiskt." sa han och flinade.
Det var riktigt mysigt att sitta och äta med Justin där i flera timmar, vi pratade om så mycket, men ändå om så lite. Han berättade om sina turneér, hur det brukar gå till, sedan frågade han lite tråkiga frågor om mig och jag hade bara tråkiga svar, hans liv var så mycket mer intressant.
Men när klockan närmade sig halv åtta så avslutade vi våran romantiska middag och Justin sa att vi skulle gå hem och byta om till något bekvämt. Jag drog på mig ett par jeans, en blus och min skin jacka över. Justin hade dragit på sig ett par svarta jeans och en tjock tröja över.
"Vart är det vi ska?" frågade jag nyfket när vi satt oss i bilen igen, "Kom igen! Jag vill veta! Snälla!" sa jag vädjande.
Justin log snett och såg på mig, "Jag har märkt att du lyssnat på Bruno Mars på sista tiden, så... Alfredo berättade att han ska ha konsert ikväll... Och jag har VIP biljetter till hans konsert....", sa han och blinkade med ena ögat.
Jag såg på Justin med stora ögon, "Ska vi se Bruno Mars!? VIP!?" sa jag och log som ett fån.
Justin skrattade, och nickade, "Ja... Om du vill?"
Justin skrattade, och nickade, "Ja... Om du vill?"
Lyssna gärna.
Platserna var lite avskillt från resten av publiken, jag och Justin var precis nedanför scenen på den vänstra sidan, det var fans av Bruno Mars överallt, något förband höll på att sjunga nu och jag bara väntade på att Bruno Mars skulle komma upp på scen.
Justin stod bakom mig och hade sin ena hand på min höft och den andra höll han om mig, "Hur känns det?" sa han i mitt öra och försökte överrösta musiken.
Jag log som ett fån, "Helt sjukt! Shit! Jag kan inte tacka dig tillräckligt mycket!"
Jag log som ett fån, "Helt sjukt! Shit! Jag kan inte tacka dig tillräckligt mycket!"
Justin skrattade och förbandet försvann från scen, helt plötsligt släcktes allt ljus i hela arenan och jag hörde musiken börja, det var introt till Young Girls.
Helt plötsligt började alla skrika, händerna for upp mot luften och folk klappade, och en spotlight tog plats på scen, " I spent all my money on a big old fancy car." Nu stod jag och skrek, Justins skratt i mitt öra gjorde mig lite generad men jag kunde inte hjälpa det, jag tyckte så hemskt mycket om hans senaste album och nu stod han där framför mig i jeans och skjorta och sjung.
Stämningen i rummet var helt sjuk, det var så mycket känslor helt plötsligt när han stod och sjung med sina bakgrund sångare, gick vid scen kanten och rörde mina, och fanses händer.
När If I knew började spelas så vände jag mig om och tog Justins händer, såg honom länge i ögonen, och log.
Stämningen i rummet var helt sjuk, det var så mycket känslor helt plötsligt när han stod och sjung med sina bakgrund sångare, gick vid scen kanten och rörde mina, och fanses händer.
När If I knew började spelas så vände jag mig om och tog Justins händer, såg honom länge i ögonen, och log.
Han hade en min, en speciell, han såg glad - road ut.
Jag la mina armar om honom och han la sina om mig, och vi började gunga i takt till låten medan vi såg på varandra. Han sänkte sitt ansikte till mitt och kysste mina läppar, lätt som en smekning.
Jag var så himla vilkorslöst förälskad i denna pojke, och jag kunde inte vara lyckligare än vad jag var i den sekunden.
När Bruno Mars gått igenom alla sina nya låtar ställde han sig på mitten av scenen och såg på oss fans medan vi skrek med ett leende, "Så..." började han och skrattade, "Jag tänkte att jag skulle köra en gammal klassiker", sa han och skriken blev högre, "Grenade!" skrek alla i munn på varandra.
Jag la mina armar om honom och han la sina om mig, och vi började gunga i takt till låten medan vi såg på varandra. Han sänkte sitt ansikte till mitt och kysste mina läppar, lätt som en smekning.
Jag var så himla vilkorslöst förälskad i denna pojke, och jag kunde inte vara lyckligare än vad jag var i den sekunden.
När Bruno Mars gått igenom alla sina nya låtar ställde han sig på mitten av scenen och såg på oss fans medan vi skrek med ett leende, "Så..." började han och skrattade, "Jag tänkte att jag skulle köra en gammal klassiker", sa han och skriken blev högre, "Grenade!" skrek alla i munn på varandra.
"Ja, jag tänkte faktiskt köra den bland annat", sa han och skrattade, musiken sattes igång och han kom fram till scenkanten, till scenkanten där jag stod, han såg ner på mig och Justin, och de få människor runt oss som också hade dessa VIP biljetter.
"Easy come, easy go - thatäs just how you live", sjung han och räckte fram handen mot mitt håll, hjärtat pumpade hårt i mitt bröst, och jag räckte min hand mot honom och han TOG DEN. "Oh take, take, take it all but you never give", sjung han och blinkade med ena ögat, "Kom upp!" sa han efter åt och skrattade.
Han tog ett fastare grepp om min hand och började dra, sedan kände jag Justins händer om min midja som lyfte mig. Jag. Ska. Upp. På. Scen. Med. Bruno Mars.
Helt plötsligt stod jag på scen framför honom jag såg snabbt ner på Justin som skrattade, Bruno Mars tog min hand och fortsatte sjunga ur låten Grenade. Skriken var höga och jag var chokad.
"Easy come, easy go - thatäs just how you live", sjung han och räckte fram handen mot mitt håll, hjärtat pumpade hårt i mitt bröst, och jag räckte min hand mot honom och han TOG DEN. "Oh take, take, take it all but you never give", sjung han och blinkade med ena ögat, "Kom upp!" sa han efter åt och skrattade.
Han tog ett fastare grepp om min hand och började dra, sedan kände jag Justins händer om min midja som lyfte mig. Jag. Ska. Upp. På. Scen. Med. Bruno Mars.
Helt plötsligt stod jag på scen framför honom jag såg snabbt ner på Justin som skrattade, Bruno Mars tog min hand och fortsatte sjunga ur låten Grenade. Skriken var höga och jag var chokad.
"Throw my hand on the blade for you, I'd jump in front of a train for you, You know I'd do anything for you."
När låten var klar så tog Bruno emot en ros från en av sina dansare och gav mig den, sedan ledde han mig tillbaka till Justin, han mötte mig med ett stort leende ochb hjälpte mig ner från scen.
När låten var klar så tog Bruno emot en ros från en av sina dansare och gav mig den, sedan ledde han mig tillbaka till Justin, han mötte mig med ett stort leende ochb hjälpte mig ner från scen.
Jag slängde armarna om honom, "Justin. Tack. tack. tack. tack!!!" sa jag full av glädje, "tack för denna underbara dag!"
Efter konserten väntade jag och Justin på att alla skulle lämma arenan innan vi gick ut, för att göra mindre kaos över det hela.
"Hade du kul ikväll?" sa Justin när vi satt oss ner på våra platser.
Efter konserten väntade jag och Justin på att alla skulle lämma arenan innan vi gick ut, för att göra mindre kaos över det hela.
"Hade du kul ikväll?" sa Justin när vi satt oss ner på våra platser.
Jag nickade, "Ja, verkligen. Jag kommer aldrig glömma det här!"
Justin log lyckligt, "Vad bra, det var det som var tanken!"
Jag såg misstänksamt ut på han, "Du bad han ta upp mig på scen, eller hur!" sa jag som om jag var förråd.
Han skrattade, "Ja." HAn försökte hålla tillbaka ett leende, det ryckte i hans mungipor och tillslut kunde han inte hålla sig, han flinade stort med tänderna.
"Du betalade honom!" gapade jag och Justin skrattade, "Kanske."
"Du betalade honom!" gapade jag och Justin skrattade, "Kanske."
Jag såg länge på honom med ett leende, "Du är bäst." sa jag och gav han en mjuk kyss, "Men jg tycker inte om att du spenderar så mycket pengar på mig."
"Det är hyfsat tomt här, ska vi dra?" sa Justin och reste sig upp.
Jag nickade och såg mig omkring i denna stora arena som nu var folktom, "Har du haft konsert här?" sa jag medan vi gick mot utgången.
Han nickade, "Japp, flera gånger."
Jag såg ner i marken, jag ville se en av Justins konserter, jag ville se Justin sjunga och dansa på scen precis som jag hade sätt Bruno Mars. Ingenting hade nog kunnat göra mig gladare, "När har du din nästa konsert?" sa jag.
"Om ett tag, vadårå?" sa han och började hosta lågt.
"Jag vill se din konsert." mumlade jag och såg på honom.
Justin såg på mig med ett höjt ögonbryn, "Ska Justin Bieber hataren se Justin Biebers konsert?" sa han förvånat.
Jag såg allvarligt på honom, "Jag hatade aldrig dig." sa jag.
Han stannade upp, "Det tror jag inte på." sa han och smekte mig över kinden.
När jag och Justin kom ut ur arenan så såg jag en enorm folk grupp komma små springandes mot oss, "Helvete." hörde jag Justin säga agressivt.
kommentera
Kommentera