När jag och Justin gått ut genom dörrarna så såg jag ur ögonvrån hur cirka tjugo vuxna människor började småspringa mot oss, "Helvete", sa Justin lågt och agressivt.

Jag såg mot dom och såg att de hade kameran framme, "Justin", sa jag oroligt och han tog min hand hårt i sin, "Säg ingenting, försök att gömma ditt ansikte..." mumlaed Justin lågt och jag hörde sorgen i hans röst skära sig igenom.

Vid det här laget var dom framme vid oss, blixtrarna blinkade och det var iriterande för ögonen trots att jag hade en hand framför ansiktet, jag fick lita på att Justin ledde mig rätt.

"Justin!"

"Vem är hon!?"

"Är ni på dejt!?"

"Hur länge har ni dejtat?"

"Justin Bieber!"

"Bieber!"

De fortsatte, och fortsatte jaga oss, det blev trångt, de knuffades och Justin försökte göra plats för oss men dom var för många, mitt hjärta pumpade hårt i mitt bröst och jag tog ett hårade grepp om hans hand och började svettas.

"Justin! Berätta vem hon är!"

"Hur länge har ni dejtat?"

Jag fick en hård knuff bakifrån och Justin stannade  upp och såg på mig snabbt sedan såg han på mannen som gått in i mig, "Backa!" sa han lungt men allvarligt.

"Justin, berätta! Ge oss ett namn!"

Nu var Justins livvakter här, "Håll er undan! Backa! Kom igen, visa lite respekt!"

Det blev mer plats för mig och Justin, så han la på ett kol och började gå snabbare, men papparazzin var snabb efter oss.

"OH MY GASH! DET ÄR JUSTIN BIEBER!"

"JUSTIN BIEBER ÄR HÄR!" 

Nu var fans här också, helevete, hur kunde allting spridas så snabbt!?

"Vem är hon! Vad är det för hora!" skrek unga tjejer och jag blev chokad över ordvalet.
 Det blev trångt, jag kunde knappt gå, alla bara knuffades, och folk drog i mig körde kamerorna upp vid mitt ansikte och jag blev bländad gång på gång, blixt efter blixt.

"VEM ÄR HON!" skrek en tjej i femton års åldern när vi var framme vid bilen.

En livvakt skulle precis öppna dörren för mig, precis i samma sekund som Justin flyttade på sig för att låta mig gå in först så hoppade en tjej på mig.

Jag tappade taget om Justins hand och staplade baklänges och for in i människor, "Kimberly!" Justins röst tystades av människornas frågor, jag försökte komma loss från tjejens grepp om mina händer, "Du ska hålla dig borta från honom! Du ska dö! Du förtjänar inte honom! Försvin!" sa hon och jag såg henne i ögonen, jag var rädd.

 Justin hamnade bredvid mig tillsammans med livvakterna och lossade fansets händer och livvakterna puttade bort alla och jag och Justin satte oss snabbt ner i bilen och stängde dörren efter oss, och bilen började åka.

Justin började fumla med mitt bälte och hans händer skakade, "Kimberly, jag är så ledsen, jag är sådan idiot som låtit detta hände..." sa han och var helt blek av skräck, hans röst darrade, "Hur är det?" sa han och såg mig i ögonen, "Herregud, du blöder." sa han och såg på min hals.

Jag höjde min hand, japp, det måste varit när tjejen hoppat på mig, jag tyckte att det rev till.

Justin såg skräckslagen ut, och såg mot chaffören, "Har du papper? Eller något?" Justin var stressad, han såg arg ut, rädd, förbannad och skräckslagen ut.

Justin fick våt servetter och började dra ut dom med skakade händer, "Justin lugna ner dig."

"Förlåt mig Kimberly, jag... jag vet inte vad jag tänkte på, jag är sådan stor idiot. Förlåt mig, snälla förlåt mig."

Jag suckade och knäppte upp mitt bälte, han skulle precis torka av min hals men jag tog tag i hans ansikte med händerna ömt, "Snälla." började jag.

"Snälla, lugna ner dig." sa jag och såg i de sorgsna och skräckslagna ögonen, "Jag mår bra. Sluta säg förlåt."

Justin skakade på huvudet, "Nej, sluta ljug. Jag vet att du inte mår bra." sa han bestämt och bilen stannade, jag såg ut, vi var framme vid hotellet.

Det var papparazzi här med. Mitt hjärta dunkade hårt i mitt bröst och jag såg på Justin med stora ögon, "Justin", sa jag förtvivlat.

Justin slöt sina ögon en stund, "Vakterna är här", sa chaffören och Justin slog upp sina ögon, "Okej, en gång till sedan är vi hemma."

Jag nickade och Justin öppnade sin dörr, och klev ut innan mig, men jag gick snabbt efter honom ut, det var ännu mer människor här, alla skrek i munne på varandra och kamerorna fortsatte blända mig, och denna gången höll inte Justin mig i handen och det gjorde saker och ting svårare med tanke på att jag inte kunde se vart jag skulle gå, men jag litade på mina insikter, dessutom ledde livvakterna mig.


Inne på hotell rummet så var jag och Justin tysta.

Jag satte mig ner på min säng och Justin ställde sig lutandes mot väggen ett par meter ifrån mig och såg vakande över mig, han hade fortfarande rädslan i ögonen, "Hur mår du?" sa han. Justin röst var svag, men mörk.
Jag andades ut, "Försök inte att ljuga." sa han med likadan röst, den var så tung av sorg.
"Jag mår bra." sa jag och nickade.

Justin suckade, "Du ljuger." sa han, "Kimberly. Jag är så ledsen, jag visste inte att paparazzin skulle få reda på att vi var och såg Bruno Mars, någon måste sätt och tipsat, Scooter varnade mig för detta, jag är en så stor idiot!" sa han frustreta och masserade sina tinningar, "Justin, I'm fine. Jag lovar. Det är ingen fara."

"Kimberly." sa han allvarligt, "Du blev just fotograferad av cirka 40 människor, vet du hur många bilder dom tog? Antagligen inte, du kommer finnas med i varenda en skvallertidning inom en halv timma, samma sekund som vi klev ut ur den jävla arenan så tog ditt normala liv slut!" gapade han och drog händerna långsamt genom sitt hår.

Jag hajade till och såg ner i marken, "Var inte arg på mig..." mumlade jag och såg försiktigt på Justin i det mörka ljuset.

Han såg sliten och trött ut. Jag ville att han skulle komma fram till mig, inte vara så långt bort.

"Tror du att jag är arg på dig?" sa han chockat.

Jag nickade stelt.

Han suckade och kom fram till mig, och ställde sig på knä framför mig, han la sina händer på mina ben, "Jag är arg på mig själv." Sa han, "Jag älskar dig Kimberly, jag kan inte vara arg på dig. Jag ville bara... skydda dig. Och nu kan jag inte det mer."

Jag tog hans händer i mina och kramade dom, "Jag älskar dig." sa jag och sänkte mitt huvud, jag kysste hans stela läppar mjukt, men han besvarade inte min kyss, utan han bara satt där oberörd.

Jag la mina händer på hans axlar och försökte få honom att kyssa tillbaka, men han var lika stel hela tiden, "Kyss mig." mumlade jag mot hans läppar.

Han mjuknade under mina ord och började kyssa mig försiktigt tillbaka, och seda ställde han sig långsamt upp och jag drog ner honom i sängen bredvid mig, och slutade kyssa han, "Det kommer att bli bra." sa jag och nickade, "Du får se." Jag kramade om honom och vi låg där i tystnad, Justin suckde.

Jag reste mig upp sedan och såg på han när han låg ner i min säng och såg vakande över mig, "Jag ska duscha." sa jag.

Han nickade, och jag försvann in i badrummet.

Efter att jag dushat mig så la jag mig ner i sängen medan Justin försvann in i duschen.

Jag orkade inte sitta vaken på att Justin skulle bli klar så jag slöt mina ögon och väntade på att sommna. Jag vaknade av att Justin la sig ner bredvid mig, "sh..." mumlade han när jag fladdrade med ögonlocken, "sov nu hjärtat..."

Han la sig på rygg bredvid mig, och jag la mig snett över hans bröstkorg och han la armen om mig, "godnatt..." mumlade jag.

"Sov gott älskling." var de enda jag hörde innan jag somnade igen.


Jag vaknade av att jag hörde Scooter och Justin prata, jag låg i samma ställning som igår när jag somnat. Jag var nyfiken på deras samtal och ville inte avbryta så jag låtsades sova.
"Jag vet Scooter, jag borde ha varit försiktig, jag vet det. Jag har inte kunnat sova hela natten", Justins röst var trött och hes. "Vad tänker du göra?" hörde jag Scooter säga.

Justin var tyst, "Jag vet inte.. Vi måste prata med hennes föräldrar, se vad dom tycker." Sa Justin och klappade mig över ryggen, "Jag ville aldrig detta för henne."

Scooter suckade, "Har du läst skvallertidningarna?" 

"Nej", sa Justin kort, "Vad står det?"

Scooter måste ha praslat med tidningen, för sedan började han läsa, "Justin Bieber sågs lämma Bruno Mars konsert i Atlanta igår kväll med en okänd tjej i hans ålder. " Scooter harklade sig, "Justin Bieber som är arton år gammal, spenderade gårdagen med en okänd brunett i hans ålder, de sågs tidigare på dagen på en resturang där de hade en avskilld middag tillsammans, och senare på kvällen sågs de lämmna Bruno Mars konsert, och vi har även fått in en bild där Justin Bieber och tjejen verkade ha det hett inne på konserten där de hånglade med varandra! Justin Bieber och tjejen höll hand när dom gick mot bilen, och vid ett tillfälle blev tjejen bort knuffad av ett fan, och Justin ropade Kimberly, hmm... Är denna Kimberly Justin Biebers nya kärlek? Det tror vi!"
Justin suckade tungt under mig, "FInns det någon bild... på oss? Inne på konserten."
Jag hörde Scooters steg genom rummet och Justin rörde på sig under mig och tog emot tidningen, jag ville se, "Åh herre gud." 

"Justin du var väldigt oansvarig. Ni kunde bettet er som vänner." Jag hörde att Scooter var besviken.

Justin putte undan mig försiktigt och reste sig upp från sängen, "Jag vet. Vad ska vi göra nu, vad tycker du?"

"Mitt förslag lyder så här: När hon vaknar så packar ni ihop era grejer, du, hon, jag och din mamma åker hem till henne och vi pratar med hennes föräldrar, ser vad dom vill göra. Ni kan antigen gå ut offentligt med det - eller så nekar ni det. Planet går klockan tre, så sätt fart", sa Scooter och jag gäspade, det var dags för mig att vakna.

Jag öppnade ögonen och såg att Scooter satt på Justins säng, Justin stod upp och såg på mig, "Godmorgon", sa han lungt, och jag log mot dom, "Godmorgon." 

"Sömn tuta", flinade Scooter och reste sig upp, "Jag ska låta er vara ifred." sa han och gick mot dörren, "Vi ses senare."

"Hejdå", mumlade jag från sängen och Justin skrattade tyst för sig själv. 

Justin ställde sig på alla fyra på sängen och sänkte huvudet till mig, han kysste mig mjukt, "Hur är det? Har du sovt gott?"

Jag log och la händerna i hans hår och såg på honom länge, "Det är bra, jag sov underbart." Han flinade, "Vad bra." sa han och sedan räckte han sig efter tidningen, "Vi täcker omslaget av skvallertidningar", sa han allvarligt och satte sig upp, gränsle över mig.

"men aj! Du är tung!" skrattade jag och tog emot tidningen, Justin skrattade men flyttade inte på sig.

Jag såg på omslaget, det var en bild på mig och Justin när vi lämnade Bruno Mars konsert, vi höll varandras händer och jag hade ena handen över ansiktet, jag log, "Jag kan inte fatta att vi såg Bruno Mars", sa jag.

"Justin tog tidningen ifrån mig och började bläddra och visade mig sedan en hel sida om oss, det var en bild på mig och Justin, vi stod och höll om varandra och kysstes.

Jag svalde, "Det kommer att bli bra." mumlade jag och nickade, slängde iväg tidningen och tog Justins handleder och drog ner honom över mig, "Hur mår du?" sa jag och han lutade sin panna mot min, "Jag mår bra..." mumlade han, "Men vi måste packa... Scooter sa att vi måste hem till dig. Vi måste prata med dina föräldrar. Se vad dom tycker om detta."

Jag nickade, "okej... När åker vi?"

Justin såg på klockan, "Om tre timmar, vi borde gå upp nu", sa han och jag kramade honom "men jag vill aldrig lämmna denna sängen." sa jag.



Justin, mamma, pappa, Justins mamma, Soocter och jag satt hemma i Stratford vid middagsbordet, mamma hade dukat fram caffe och värmt upp lite kakor.

"Det spelar egentligen ingen roll vad vi tycker, det handlar ju om vad Justin och Kimberly vill göra, eller?" sa mamma och tog en klunk av sitt caffe.

"Jag håller med", sa Pattie och nickade, "Vi kan ju inte tvinga dom att hålla det hemligt om dom vill komma ut med det offentligt."

Justin suckade och såg på mina föräldrar, "Men om vi inte nekar vårat förhålladen", Justin viftade med handen fram och tillbaka mellan oss, "så kommer dom inte bara jaga mig och henne tillsammans, utan när hon är ensam - utan mig, så kommer dom fortsatta jaga henne..." Sa Justin allvarligt och jag la min hand på hans lår.

Pappa tänkte efter, "Kimberly vad vill du?"

Alla såg på mig nu, samt Justin, jag visste egentligen inte vad jag ville mer. Det var skrämande hur papparazzin jagade mig i Atlanta, och hur dom ropade efter mig, hur fansen... skrek, hoppade på mig. "Jag vet inte..." mumlade jag och såg på Justin, "Vad är bäst?" sa jag och rynkade mina ögonbryn.

Justin tänkte och såg på Scooter, "Grejen är att om fansen får reda på det... Dom är väldigt fästa vid Justin, du såg ju vad som hände", sa Scooter och Justin såg ner i matbordet.

Pappa såg på mig och Justin, "Om ni bestämmer er för att neka det, så måste ni veta att det kommer komma upp förr eller senare." 

Jag nickade, pappa hade rätt.

Justin såg på sin mamma länge, "Jag tycker... Jag tycker att vi inte nekar det." sa Justin och svalde.

Alla var tyst och såg på honom med stora ögon, jag med. Eftersom jag trodde Justin skulle vilja neka det egentligen fram till sin död, bara för att försäkra sig om att jag var trygg.

"Justin" började jag.

"Nej, Kimberly. Vi har pratat om det här, du och jag. Jag vet vad du sa till mig, och om du fortfarande känner så... Så tycker jag att vi, vi borde inte neka det", sa Justin och nickade stelt.

Alla såg oförstående på oss.

"Så.. Vill du det fortfranade Kimberly?" sa Justin bestämt.

Jag ryckte på axlarna, "vad är bäst för dig?"

"Det spelar ingen roll." sa han kort.

Jag höjde på ögonbrynen, "Jo om det påverkar din karriär!" gapade jag och Justin skakade på huvudet, "Jag klarar mig."

Jag suckade, jag kunde inte fatta ett sådant här beslut, jag bara kunde inte. Jag visste ingenting om kändisskap.

"bra, då gör vi så", sa Justin och såg på resten, "Är alla med på det?"

Alla nickade.

Jag suckade och korsade mina armar, "Scooter", sa Justin, "Hur gör vi nu?"

 

---