"Mamma...? Pappa...?" ropade jag när jag och Justin klev in genom dörren, jag stängde dörren efter oss och såg på Justin.

"Ja älskling? Vi här här inne!" ropade mamma från vardagsrummet, jag suckade, hjälpte Justin att få av jackan, "Det här är en dålig ide..." sa jag tyst till Justin och han log, "Nej då, det är försent att backa ur nu.." sa han och jag himmlade med ögonen.

Jag tog Justins hand och drog med honom bort till vardagsrummet, mitt hjärta dunkade hårt i bröstet på mig, okej, nu eller aldrig.
 Jag såg först på Olivia, det här skulle bli fult, hon borde gå upp på sitt rum, stackarn, hon visste inte vad sim väntade, det visste egentligen inte Justin, jag hade bara sagt att han skulle få en ordentligt utskällning, eller att vi båda skulle få det.

"Mamma, pappa", sa jag och släppte Justins hand, och mamma flög upp ur hennes plats i soffan, "Hej Justin!!" fnittrade hon och hann inte komma längre när pappa reste sig upp ur soffan, "Vad i helvete gör han här!?" sa pappa och hans blod pumpade snabbt upp till hans ansikte, han var röd som en tomat, jag kipade efter luft, okej, säg inget du kommer ångra.

"Pappa lägg av!", sa jag.

"Sir", sa Justin bakom mig och jag tog ett hårdare grepp om honom när pappa avbröt honom, "Du går härifrån och kommer inte tillbaka! Jävla skit, vad är det här Kimberly? Du sa att det inte var något mellan er? Att han utnyttjat dig!" nästan skrek pappa, jag ställde mig framför Justin, och tog hans hand i min hårt, och jag suckade av frustation, "Okej! Ja! Visst! det sa jag! Jag överdrev! Men jag och han har pratat! Han har lämmnat sin
flickvän!"

Mamma mumlade något till Olivia, och dom försvann ut ur vardagsrummet.

"Jaha! det var ju jätte trevligt att höra! Om han lämmnade en annan flicka för dig, hur vet du då att han inte kommer lämmna dig för någon annan!?" gapade pappa.

"Du är så jävla jobbig! Kan du aldrig vara glad för min skull!? Jag är så jävla trött på dig! Detta är andledningen till att jag aldrig tagit med mig en pojkvän hem!!!", sa jag iriterat, "Justin snälla gå ut till Olivia", sa jag med lägre röst och vände mig mot Justin, han såg lite oroligt på mig men nickade ändå, "okej", sa han och släppte min hand och försvannn han med, jag såg på pappa.

 

"vad är det med dig Kimmy? Varför hänger du med den där killen!?"

Jag höjde armarna, "den där killen råkar faktiskt jag tycka om, väldigt mycket", sa jag med mer samlad röst, jag korsade armarna, "pappa snälla, jag tycker verkligen om honom..."

Pappa skakade på huvudet, "Jag förbjuder dig att träffa honom."

Jag höjde på mina ögonbryn, "du förbjuder mig?" sa jag tyst, "hur kan du förbjuda mig att vara med någon som gör mig lycklig! Du tog Toronto ifrån mig! Du tar inte Justin ifrån mig." sa jag samlat och sedan gick jag bort ut från vardagsrummet med raska steg till köket där Justin stod och samtlade med min mor och syster, "Kom Justin", sa jag och tog Justins hand i min och drog med honom till hallen, vi drog snabbt på oss våra skor, jag tog hans jacka och gav honom den, sedan öppnade jag dörren och puttade ut Justin sedan slängde jag igen dörren bakom mig och jag gick med raska steg mot hans bil, med honom tätt efter mig, "Kim.." mumlade Justin bakom mig men jag svarade honom inte, jag ställde mig mot hans bil lutade mig mot passagerar dörren och han ställde sig framför mig, jag försökte hålla tillbaka tårarna blinkade åt olika håll för att hålla dom tillbaka.

Justin kramade mig, "shh.." mumlade han och kysste min hjässa, "andas... såja..." sa han och jag kramade honom, snyftade till, sedan jag hade varit i min bil olycka med Christian, hade pappa hållt tajta tyglar om mig, jag var så trött på det, och nu när jag äntligen fått luft så dränker mig pappa igen, vill ta Justin ifrån mig.
"Jag är så trött på han", sa jag och började gråta, klängde mig fast vid Justin hårdare, "sh..." sa Justin och kysste min hjässa ännu en gång, "ta det lungt... du är upprörd.." sa han och jag snyftade till släppte honom och torkade mina tårar, "jag ska låta dig åka..." mumlade jag och Justin skakade på huvudet, "jag kan åka en timma senare", sa Justin och log, "det gör inget. Jag ska ändå bila dit."

Jag skakade på huvudet, "jag klarar mig."

"det vet jag att du gör, men jag vill vara med dig ändå", sa han och öppnade passagerar dörren, "kom vi åker hem till mig", sa han och jag satte mig ner.

"Är det någon hemma?" sa jag och Justin skakade på huvudet, "nej, mamma är i LA, mormor och morfar skulle iväg på någon middag hos grannarna", sa Justin och parkerade framför garaget.

 Huset var ganska litet, vitt och charmigt, åvanför garaget såg jag basketkorgen och jag såg på justin, "spelar du basket?" sa jag och han flinade åt mig, gick ur bilen och jag gjorde detsamma, "jag är proffs på det", log han, "vadårå? är det en av dina hemliga talanger?"

Jag skakade på huvudet, gick fram till honom och han tog min hand med ett leende, och vi gick tillsammans in mot huset.

 

Vi satt i vardagsrummet i soffan mot varandra och pratade, lite om allt, jag frågade nyfiket om hans kändis liv och han berättade stolt om alla sina fans, han var verkligen tacksam över dom.

"Hur känns det att så på scen framför alla människor då?" log jag och han reste sig upp, började gå mot det lilla köket som var intill vardagsrummet, "jävligt bra... det är så roligt så det nästan inte är sant, jag glömmer aldrig min första stora konsert. Det var helt sjukt hur mycket människor det var som kom för att se mig, men ändå så varje gång jag uppträder är jag lite skraj för att rammla av scen, jag menar, vad hade det slutat med mig om mina fans fick tag på mig", ropade han från köket med ett skratt, "vill du ha något att dricka!?"

"Visst!" sa jag, "jag tar vad du tar... Men hur gick det till?" sa jag och såg på mina händer, hur kunde han slå igenom så lätt?

 

 

 

 

 

"well, det började ju med att jag var med i en lokal sångtävling här i Stratford i början av 2007, tror jag det var, jag sjung Ne-Yos låt so sick, och jag hamnade på andra plats. Och för att typ familj och vänner skulle kunna se mina framträdande så la jag upp klipp på youtube, som folk började gilla, de bad mig sjunga olika låtar, och jag tänkte 'varför inte?'" sa han och satte sig ner bredvid mig och räckte mig ett glas coca cola, "sedan så började en skum kille ringa hem till oss han tjatade som fan att jag skulle komma till Atlanta till hans skivbolag, och typ sjunga, mamma ville inte det först, men gav sig efter ett tag, så han typ fixade så jag kom till Atlanta med mamma.... så vi åkte dit, utanför studion, jag kommer ihåg det fortfarande som om det vorre igår när jag träffade Uscher för första gången, jag var helt ivirig och ville sjunga för honom... Så jag sprang fram till honom, och sa att jag ville sjunga för han och att jag var ett fan av honom, men han bara dissade mig" skrattade Justin och skakade på huvudet, "Men jag fick min chans efter typ en vecka, och kort därefter hade jag skrivt under ett kontrakt med Raymond Braun Media Group. Och efter en provspelning med producenten Antonio L.A Reid skrev jag på för Island Records, och vid den tidpunkten hade jag flyttat till Atlanta för att kunna göra inspelningar och få vägledning av Scooter, som då blev min manager..." avslutade han och tog några klunkar coca cola och stirrade tomt framför sig med ett leende.

"Vad blev din första singel då?" log jag.

"One time", sa han och la sitt glas på bordet, tog mitt ifrån mig och la det också på bordet, han kysste mig mjukt och jag besvarade hans kyss, "ditt första album?" sa jag och Justin suckade med sina läppar mot mina, "är du verkligen så intresserad att du inte ville kyssas med mig?" sa han och såg på mig med hundvalps ögon och jag flinade, gav han en lång kyss och sedan drog jag mig undan och nickade, "japp."

Han skrattade, "mitt första album heter My world, det släpptes 17 November 2009."

"När är du född?" sa jag snabbt därefter, "1 Mars 1994", sa han och himlade med ögonen.

"Berätta något om dig..." mumlade jag och drog min hand genom hans hår, "Är detta något quize time?", sa han och jag nickade, "japp. Okej jag vet, säg fem saker om dig som ingen vet!" sa jag och han skrattade till, "som ingen vet?"

Jag nickade.

"tja... man kan hitta allt om mig på internet, men jag..." började han och tänkte efter, "Jag gillar hockey", mumlade han och nickade, jag nickade jag med, "jag ... jag är klaustrofobisk, det är det värsta man kan vara när man är kändis, jag är så ofta på så trånga utrymmen!" sa han och jag flinade, "allvar?" 

"Jag vet något, som ingen av mina beliebers vet."

"vad?" sa jag ivirgt, han log, kysste mig, såg på mig länge, "att jag inte är singel..." mumlade han och kysste mig igen, jag himlade med ögonen och besvarade hans kyss, vi satt länge där och bara kysstes, ingenting annat.

Han satt med ryggen mot ryggstödet och jag hade mina ben över hans, han hade ena armen runt mig och höll mig  i handen i den andra, vi satt där och glömde av att världen runt omkring snurrade och en massa problem väntade, men det spelade ingen roll, ingenting spelade någon roll längre, för jag visste att jag var djupt förälskad i Justin Bieber.

 

 

 

---

 

 

 

 

 Previous: Hon mm:ade, "Medan jag är borta, ska du berätta för dina föräldrar om mig, för jag gillar inte att smyga runt..."

 

---

 

"Jag tror hon sa att hon skulle vara med Amber? Hon kanske är med Josh!!" sa jag med ett retsamt leende och såg på mamma.

Mamma log, "ååh, mina flickor har pojkvänner!"

Pappa grymtade till i soffan, "är du inte glad om hon har en pojkvän?" sa mamma och såg på pappa.

Pappa log utan glädje, "Varför skulle jag vara det?" sa han och bytte TV kanal.

Ytterdörren öppnades, mamma och jag vände huvudet mot dörröppningen som ledde mot hallen, "mamma...? Pappa...?" ropade Kim i hallen och jag hörde henne fummla med något.

"Ja älskling? Vi här här inne!" ropade mamma tillbaka.

"Det här är en dålig ide..." mumlade Kimberly tyst, jag spetsade öronen nyfiket, såg på mamma och såg att hon hade höjt ögonbrynen, pappa märkte ingenting, han var fullt upptagen med motorprogramet på TV.

"Nej då, det är försent att backa ur nu.." hörde jag en pojkröst säga och jag flinade, "jag visste det!" väste jag lågt till mamma och vi hörde deras fotsteg mot vardagsrummet, jag och mamma bytte ständigt blickar och flinade båda två, sedan vände jag mig mot dörr öppningen igen och jag mötte Kimberlys ögon först, sedan Justin Biebers.

"Mamma... papppa..." mumlade hon och mamma reste sig snabbt upp fnittrandes, "Hej Justin!" fnittrade hon.

Pappa tittade två gånger innan han reagerade att Justin Bieber stod bredvid henne, han nästan kipade efter luft och blev röd i ansiktet, av ilska, "vad i hela helvete gör han här!?" sa pappa och reste sig upp, jag såg på Kimberly, hon tog Justins hand och ställde sig framför honom, "Pappa, lägg av!" sa Kimberly och jag såg hur hon rodnade, trots ilskan.

"sir", började Justin, men pappa avbröt honom.

"Du går härifrån och kommer inte tillbaka! Jävla skit, vad är det här Kimberly? Du sa att det inte var något mellan er? Att han utnyttjat dig!" sa pappa och ställde sig framför Kimberly och Justin.

"Sir", försökte Justin igen och pappa tystade honom med en blick, Kim suckade frustrerat, "Okej! Ja! Visst! det sa jag! Jag överdrev! Men jag och han har pratat! Han har lämmnat sin flickvän!"

Mamma tog tag i min hand och drog med mig ut i hallen, "vi ska inte stå i vägen", sa hon, men vi stod och tjuvlyssnade ändå i hallen.

"Jaha! det var ju jätte trevligt att höra! Om han lämmnade en annan flicka för dig, hur vet du då att han inte kommer lämmna dig för någon annan!?" gapade pappa.

"Du är så jävla jobbig! Kan du aldrig vara glad för min skull!? Jag är så jävla trött på dig! Detta är andledningen till att jag aldrig tagit med mig en pojkvän hem!!!", sa hon iriterat, "Justin snälla gå ut till Olivia", sa hon med lägre röst, mamma och jag hoppade till, sprang bort till köket, "Okej", hörde jag Justin säga och han började gå hitåt.

Han kom bort till köket och jag och mamma satte oss ner precis, "Det där var ju ... oväntat", log han och räckte först fram handen till mamma, "Hej, jag fick aldrig chansen att presentera mig sist, jag är Justin", log han och mamma tog hans han med ett leende, "Hej Justin! Jag är verkligen ledsen för det där, men Ethan han är så överbeskyddande när det gäller Kim och Olivia", sa mamma beklagande och Justin vände sig mot mig, och jag tog hans hand, var helt överrumplad, "du är Justin Bieber." 

Han skrattade, "ja, och du är Olivia, jag har hört mycket om dig", sa han med ett snett leende och jag flinade stort, "du vet mitt namn!" Justin såg bättre ut än på bild, han var lång, lite bredaxlad och hans ögon var finare än på bild, jag såg på honom med stora ögon, betraktade varje del av honom.

"Olivia, låt pojken vara..." sa mamma med ett skratt och jag nickade, "ja.. förlåt."

"Nejmen som jag sa, ge Ethan lite tid, så ska du se att det blir bra", sa hon och just då kom Kim instampande in i köket och gick fram till Justin, tog hans hand och drog med honom ut till hallen, "Kom Justin..." mumlade hon och jag såg hur arg hon var, "vad.." började Justin men följde med henne, de drog snabbt på sig skorna och försvann ut och smällde dörren efter sig.

Pappa kom in i köket, "Jävla skit.." mumlade han och suckade, "vad är det älskling?" sa mamma och gick fram till pappa, "jag var för hård mot henne... Jag förbjöd henne att träffa honom", sa han med en suck, "hon sa ju själv att hon aldrig ville se honom igen."

Mamma log, "Hon är förälskad i honom, tycker hon om honom tillräckligt kommer hon förlåta honom, vi känner honom inte, ge honom en chans, han kanske är en god pojke", sa mamma och nickade.

"Han sysslar med välgörenhet", sa jag snabbt.

Pappa såg på mig och höjde på ena ögonbrynet, "Jag bryr mig inte om han umgås med Gudarna eller röker mariujana, bara han inte gör illa Kimmy, jag är så rädd för att han ska... göra henne illa, han har redan gjort det en gång."

"Han gjorde ett misstag pappa... Du borde ge honom cred för att han lämmna en victoria secret modell för hennne", sa jag med ett leende och nickade, pappa fnös.

"Han ska inte ha någon cred alls. Sedan nickade han mot min datorn framför mig, "slå upp internet, skvallertidningarna nu, jag vill se vad dom skriver om honom", sa han och satte sig ner bredvid mig, jag nickade, "ja visst."

 

Jag knappade in hollywoodlife.com snabbt och sidan ladades upp, jag skrollade ner tills jag såg något nytt skvaller om honom, och det fanns, med rubiken, JUSTIN BIEBER SLÄPPER NYTT ALBUM. Jag såg på pappa, "det är väll inget du vill veta?"

Pappa skakade på huvudet, "fortsätt", sa han.

Jag gjorde som han sa, Justin Bieber på flygplats i LA, Justin Bieber hemma igen. Det fanns mängder, pappa pekade på artikeln om att han var hemma igen, "är han härifrån?" sa han.

Jag nickade, "mm.." mumlade jag.

Han suckade, "Något större skvaller om honom?"

Jag skakade på huvudet, "verkar inte som det... Han brukar inte ha stora rubriker.."

"Jag slår vad om att han hade haft det om hans lilla otorohets affär hade kommit ut i tidningarna..." grymtade han, "Vad säger du?" sa pappa och såg på mamma.

"Ge honom en chans..." sa mamma och suckade, "hon kanske... hon behöver det.. Enda sedan hon krockade med han där pojken har hon alltid varit så... tillbaka... Jag saknar henne", sa mamma.

Jag suckade, "jag är så rädd för henne... Jag vill inte förlora henne... Vi var nära på att göra det sist.." sa pappa och jag såg ner i bordet, påmindes av alla veckor då hon legat i koma, hur hon hade fått minnesförlust, men som tur hade den kommit tillbaka efter ett par veckor, det var ett år sedan snart. 

"Vi måste lita på henne", sa mamma.

Pappa gned fingrarna mot sina tinningar, "Som sist? Hon skulle bort till en kompis på filmkväll, istället var hon på en fest-" mamma avbröt honom, "Ethan, skärp dig!"

 

Kimberly kom inte hem, klockan började nära sig kvar över åtta, jag började tro att hon inte skulle komma hem, hon kanske hade bestämt sig för att stanna hos honom ett par dagar?
Jag svalde, jag ville inte det, jag ville ha henne hemma.

 

Klockan halv nio öppnades dörren och jag nästan sprang ut i hallen, Kimberly drog av sig skorna och hennes kofta, "Hej Kim.." mumlade jag och hon såg upp på mig, hon var arg fortfarande.

"Hej Lilo..." mumlade hon och jag log, "vart har du varit?" mumlade jag och pappa kom ut i hallen.

"Kim-" började han men hon skakade på huvudet, "jag vill inte prata med dig." sa hon stelt och gick ilsket upp för trappan.

Jag och pappa stirrade efter henne, vad hade nu hänt?

 

---

 

 såååå :)

 

 

 

 

 

---

 

"Kimmy, när ska vi åka iväg och köpa en balklänning till dig?" log mamma vid frukostbordet.
Jag såg upp från min tallrik och såg på mamma, "Ehm, jag vet faktiskt inte."

"Har du skaffat en kalvajer?" log hon och jag skakade på huvudet, "faktiskt inte..."

"Men, du kan ju inte gå själv? Har du ingen kill kompis?" sa mamma och jag log, "Joo..." sa jag, jag hade mer än det, jag hade en pojkvän.

"Josh är väll ändå en trevlig kille?" log mamma stort och jag såg snabbt på henne, "Hur vet du vem det är?" sa jag förvånat och hon skrattade, "Jag jobbar tillsammans med hans mor! Åh, jag var förbi hemma hos dom igår kväll och vi drac k lite vin, och så kom Josh hem och så kom vi in på att prata om dig! Det visade sig att ni går i samma klass! Han är verkligen en jätte trevlig pojke!" log mamma.

"Ha! Jag hoppas han är en trevligare typ än den dära pojken som var här..." muttrade pappa och jag visste att han tänkte på Justin.

Jag hade berättat för pappa vad som hade hänt, pappa hade inte haft något emot Justin föränn jag berättat vad som hänt, och då blev pappa emot honom, och det var en anledning till att jag inte berättat för mina föräldrar om mitt och Justins förhållande.

"Jag kan inte förstå att Justin var här", sa Oliva och skakade på huvudet.

Jag log, "mm", mumlade jag.

"Vad ska ni hitta på idag då?" sa jag och Oliva började prata om Tom, dom skulle tydligen hem till honom och ha ett film maraton. När jag fick frågan om vad jag skulle göra sa jag bara att jag skulle möta en kompis, och dom frågade inte mer.

 

 Jag stod parkerad utanför Kimberlys hus klockan ett och väntade på att hon skulle komma ut, jag hade parkerat lite längre bort eftersom hon ville inte behöva förklara för sina föräldrar om hennes väns dyra bil, jag hade bara skrattat men tagit lite illa upp över att hon inte ville berätta att hon hade planerat att umgås i mitt sällskap idag, men jag förstod när hon hade förklarat, hon hade berättat för sin pappa om vad jag gjort, jag kunde inte släppa tanken att hennes far tyckte illa om mig, jag hade inte velat göra Kimberly något ont.

 Klockan sex över ett så såg jag Kimberly komma gåendes mot min bil, hon hade på sig ett par shorts och ett vitt linne, hennes hår var utsläppt och föll i lätta vågor runt hennes ansikte, hon hade på sig ett par svarta raybens solglasögon och vita converse skor, jag log lite för mig, hon var så jäkla snygg.
 
"Hallå där", log hon när hon satte sig ner bredvid mig, jag log mot henne, lutade mig över till hennes säte och gav henne en mjuk kyss, "hej", sa jag milt och hon spände fast säkerhetsbältet, "vad ska vi hitta på idag då?" log hon när jag startade motorn jag flinade, "vi kan väll åka någonstans? Utanför Stratford?" log jag och öppnade bilrutan och hon nickade, "Ja,visst!" log hon och jag sträckte min hand efter hennes och hon gav mig den, jag kramade den mjukt och hon behöll min hand i sitt knä.

"Just det ja, vart har du ferrarin?" sa hon och jag hörde leendet i hennes röst, jag flinade och gäspade, "Jag ville inte dra åt mig för mycket sällskap, så denna mustangen får duga", log jag och hon nickade, "okej."

"När åker du?" sa hon efter ett tag, "Klockan sju tror jag..." sa jag och nickade, jag ville fråga henne om hon ville med, men antog att hon skulle säga nej, eftersom hon inte berättat för sina föräldrar än om oss.

"Okej.." sa hon lite nedstämt.

"När ska du berätta för dina föräldrar om oss då?" sa jag och släppte hennes hand och växlade och satte kurs mot Goderich.

Hon var tyst, "Jag vet inte riktigt... Vid frukost bordet frågade mamma mig vem jag ska gå på balen med nästa fredag.." mumlade hon, "hon började tjata om Josh och jag vill ju inte gå med honom när jag har dig..." muttrade hon.
"Vill du att jag går med dig?" sa jag och blev varm av tanken.

"Du behöver inte göra det för min skull..." mumlade hon och jag höjde på ögonbrynen, "varför inte? Det kan bli kul? Jag fixar en fin kostym, du en vacker klänning..." mumlade jag och såg det framför mig.

"Justin, vill du verkligen gå ut med mig offentligt när vi är tillsammans 1 vecka?" mumlade hon och jag blev tyst, hon hade rätt, "ingen behöver veta att vi går dit som flick och pojkvän..." mumlade jag.

Hon var tyst, "som vänner då eller?"

Jag nickade, "Ja?" Det är en bal för sista års eleverna och dina klasskompisar? Sista års eleverna gick jag med i skolan", skrattade jag.

"Jag kan inte tänka mig det... Tänka mig dig gå på min skola", log hon och jag skrattade, "inte?"

Hon skakade på huvudet, sedan så log hon, "Så du känner Ryan Butler?" sa hon och jag kastade en blick på henne, "vadå? en liten äldre förälskelse?" sa jag lite retsamt och hon skrockade, "nej! Han är tillsammans med Amber, min kompis", sa hon.

"Jaha! Så du och Amber är vänner? Men Amber har jag träffat", sa jag och nickade, "Dom har la varit tillsammans ett tag nu va?"

"Japp. Men berätta något om skolan då? Något ex?" sa hon retsamt och jag skrattade, "nehe, den här bilturen ställer jag frågor, du hade hela natten på dig", flinade jag.

Hon himlade med ögonen och suckade, "okej, fråga på."

Jag blev allvarlig, "Varför umgås du med Jake?"

Hon var tyst länge, skrattade till, "Varför skulle jag inte umgås med han? Han är min kusin!"

Jag såg snabbt på henne, "allvar?"

Hon nickade.

Pinsamt.

"Okej.. ehm", mumlade jag, "okej, vad jobbar dina föräldrar med?" sa jag.

Hon skrattade, "är det intressant att veta eller?" 
Jag ryckte på axlarna, "jag vill veta så mycket som möjligt om dig."

"Min pappa är Kriminaltekniker, förr var han bara vanlig polis, och mamma hon är advokat", sa hon.

"Titta här, du är en tjej som följer lagarna då?" skrattade jag, "Det märktes inte när du körde 180 igår."

Hon skrattade, "Så vadå? Din pappa är typ en CSI agent?" log jag och hon nickade, "typ. han är typ the boss i Toronto."

Jag nickade, "inte illa, går han runt med en pistol?"

"Japp."

"Jag tror inte jag vågar komma hem till dig", skrattade jag och hon fnissade.

"Vad är din favorit färg?" frågade jag sedan och hon var tyst, tänkte efter, "blå."

"Blå..." mumlade jag, "precis som dina ögon."

"Hur vet du att jag har blått i mina ögon?" sa hon förvånat, jag log, jag hade märkt att hon hade bruna ögon med nyanser av mörk blått i hennes ögon, "du är den första som typ märker det."

Jag log, "Jag märker saker", sa jag.

"Som vadå?"

Jag log, "När du är sur så biter du på insidan av dina kinder, när du kör, och är koncentrerad på vägen biter du på läpparna", sa jag och log.

Hon såg länge på mig, "Du är för gullig..." fnissade hon.

Jag log och såg snabbt på henne, "Du gillar att umgås med mig, men är rädd för att säga det."

Hon vände blicken snabbt och var tyst, jag log, jag hade rätt.

"När fyller du år?" sa jag.

"Den 6 Juni", sa hon, "det är ju snart! Om en vecka! då har du ju bal!" sa jag glatt och hon ryckte på axlarna, "japp."

"Vad ska du ha för färg på din balklänning då?" sa jag med ett leende och hon log, "jag vet inte, jag ska köpa den imorgon", log hon.

Jag log, "du får säga till, så vi kan matcha."

Hon log, "är du säker på att du vill gå?" mumlade hon.

Jag nickade, "absolut, jag vill ännu mer nu när det är din födelsedag."

 

  När vi var framme i staden Goderich så åkte jag bort mot havet, det tog inte lång tid, vi var framme vid havet ganska snabbt, jag parkerade bil på den öda tomma parkeringen, "kom nu", log jag och gick ur bilen, hon gjorde som jag sa och vi mötte varandra vid huven, jag tog hennes hand och vi började gå mot stranden, "Var är alla människor?" mumlade hon.

"Denna stranden hänger ingen på, det är därför jag brukar åka hit", log jag och hon nickade, "jaha."

 Det var varmt ute, solen sken högt på himmlen och jag log, dagen kunde inte bli bättre, "så miss. Campbell", sa jag och harklade mig, "får jag lov?" sa jag och vände mig mot henne hon log, "ingen musik?"

Jag flinade, "Ingen musik", muttrade jag, "du behöver ingen radio när du har Justin Bieber här", skrattade jag och tog henne i min famn, jag kysste henne mjukt och sedan började gunga fram och tillbaka.

"When I close my eyes, I see me and you at the prom... We've been both been waiting so long for this day to come... Now that it's here, let's make it special..." jag sjung lågt och hon fnissade, "den här låten kan jag... min syster spelade alltid denna förr..." mumlade hon mot mitt bröst, jag log, tog hennes hand och snurrade ut henne och drog henne in i min famn igen, "Kim..." mumlade jag mot hennes hår.

"Ja?" sa hon.

"Vill du gå med mig på din bal som pojk och flickvän?" sa jag mot hennes hår och hon var tyst, "Justin..." mumlade hon.

Jag skakade på huvudet, "börja inte, jag vill gå med dig, inte som vän, som pojkvän."

Hon skakade på huvudet, "Det kan bli farligt för dig, tänk om någon tar kort? Justin, jag låter dig inte ta den risken."

Jag skakade på huvudet, "det finns ingen risk... Jag vet hur balen ser ut, man lämmnar sin telefon i ett fack, för det är skolans område, man får inte ta kort."

hon suckade i min famn, "det är vittnen, det blir ryckten..." mumlade hon och jag suckade, släppte henne, "Lägg av, bara gå med mig och låt mig sköta resten."

Hon såg länge på mig, "okejdå..." Jag log, "bra", sa jag.

 

Klockan halv sju satt vi utanför Kimberlys hus igen, men denna gången hade jag kört upp på uppfarten, Kim hade sagt att det var okej, vi hade vart i Goderich hela dagen och badat i kläder, ätit glass och haft en trevlig varm dag.
"Jag följer dig till dörren", sa jag och reste mig ur bilen.

Det gjorde hon med, hon kom fram till mig och tog min hand, "När kommer du hem igen?" sa hon när vi stannade upp vid hennes dörr, jag log sorgset, "om tre dagar..." hon suckade, "jag kommer sakna dig."

Jag log tog henne i min famn och kysste hennes panna, "jag kommer sakna dig med..."

Vi kramades länge, jag la min haka på hennes huvud och slöt ögonen, "Du får hitta på något roligt under tiden, gå och köp en klänning..."
Hon mm:ade, "Medan jag är borta, ska du berätta för dina föräldrar om mig, för jag gillar inte att smyga runt..."
Hon släppte mig, nickade, "har du berättat för din mamma?" sa hon och jag nickade, "mm."

Hon log, "Tja, mina föräldrar sitter där inne, är du redo att möta dom, som min pojkvän?"

Jag flinade, "allvar?"

Hon suckade, "visst.. Vad kan det skada?"

 

---

 

 

"Jag har en låt jag vill göra en cover på", sa jag och min gitarisst Dan kom ut på scen med sin gitarr, "Toronto, har ni hört My love?" log jag och skriken blev högre och jag skrattade, "Justin Timberlake sjunger den, och jag kan inte sluta ha den låten på huvudet", sa jag och satte mig ner på en pall bredvid Dan.

 Jag nickade mot Dan och han började spela, "If I wrote you a symphony / Just to say how much you mean to me / If I told you you were beautiful / Would you date me on the regular?"

Konserten höll inte på länge till därefter, jag spelade några till låtar och sedan sa jag godnatt till Toronto, och log åt att det bara var en kort bil resa hem.
Jag gick bort till min loge tillsammans med mamma, "jag är så trött", sa jag och gäspade.

"Någon kommer sova gott inatt", log mamma och jag skakade på huvudet, "jag tänkte gå till Kim", sa jag och mamma höjde på ögonbrynen, "pratar ni?" sa hon förvånat och jag skakade på huvudet, "nej, men jag vet vad jag ska göra", log jag lurigt och hon skrattade, "var försiktig bara."

 

Jag sov när jag hörde sång, jag suckade frustrerat, det måste vara Olivia som inte kan sova, så hon lyssnar på musik, jag reste mig sakta upp ur sängen och slängde en blick på klockan, 1.45. Jag stönade, tog en toffs och knöt mitt hår i en knut på huvudet, och reste mig upp, och då insåg jag att ljudet inte kom utifrån korridåren utan utifrån.
Jag kisade med ögonen och tände balkgångs lampan och hoppade till när jag såg Justin stå där ute och spela på sin gitarr medan han sjung, jag öppnade balkgång dörren och han log mot mig och började sjunga, "Hey, what's the situation? / I'm just tryna make a little conversation / Why the hesitation? / Tell me what your name is, / For your information / Don't get me wrong / You know you're right, / Don't be so cold, we could be fire"

Jag log lite och skakade på huvudet.

"Hey Senorita, My Shawty / Please be my little lady, my little lady / Hey Amor, you're the one, I adore you, / Come on be my little lady, my little lady", sjung han och sedan blev han tyst medans han fortsatte spela gitarr, sedan så bytte han akord, bytte låt, och började sjunga på en annan låt som var grymt gullig.

"If I was your boyfriend I'd never let you go  / I could take you places you ain't ever been before / Baby take a chance or you'll never ever know / I got money in my hands that I'd really like to blow.." sjung han med sin underbara röst och jag kunde inte tänka för en sekund hur arg jag var på honom, han slutade sjunga en stund, "lyssna nu", sa han med ett leende och började sjunga igen, "Tell me what you like yeah tell me what you don't / I could be your buzz lightyear fly across the globe / I don't ever wanna fight yeah you already kno-" han hann inte sjunga mer innan jag brast ut i skratt, han skrattade lågt, lite generat, "Jag är så ledsen.. jag är så himla ledsen, jag svär, jag lovar, jag VET att jag aldrig kommer såra dig igen. Förlåt mig snälla", sa Justin och la ifrån sig gitarren och såg på mig med vädjan i blicken, "snälla Kim... Snälla", bad han och jag slutade le.

"Jag har gjort slut med Barbra, jag sa som det var", mumlade han och jag såg frågande på honom, "som det var?" sa jag och han nickade, "att mina känslor för dig är starkare. Att jag är förälskad i dig."

 

Jag svalde, och bara såg på honom, "kan du förlåta mig?" mumlade han och jag såg länge på honom, "ge mig en chans.."

Jag log utan glädje, "Jag gav dig en chans, jag ville inte ge dig en chans då, men jag gjorde det... Och vart hamnade jag efter det?" Justin såg ner på sina fötter, "Jag kan inte beskriva hur ledsen jag är..." 

"Hade du tänkt att fortsätta så? Att inte berätta för mig eller för Barbra om sanningen?" sa jag vädjande och han mötte min blick, sa ingenting.

"Tänkte du aldrig att du inte kunde vara tyst om det? Tänkte du aldrig att du skulle hamna i klistret?" sa jag och han sa fortfarande ingenting, "du är värre än vad jag trodde du var", sa jag och skakade på huvudet.

Justin skakade på huvudet, "nej, Kim... Jag vet bara inte vad som händer med mig nu längre, allt blir bara fel hela tiden, vad jag än gör... jag gör dåliga val medvetet, och jag vet inte varför... allt går fel för mig..." sa han och ställde sig framför mig, tog mitt ansikte i sina händer, "men med dig, försvinner allting och jag bara... jag är lycklig."

 Jag såg på honom bara, jag såg honom djupt i ögonen, medans vi bara såg på varandra, "förlåt mig.." mumlade han ännu en gång.

"Justin..." började jag men han avbröt mig, "följ med mig", sa han och tog tag i min hand istället, "följ med mig nu."

Jag skakade på huvudet, "det är sent... och kallt."

Han himlade med ögonen, "Jag har en röd ferrari 458 som står framför ditt hus, du får köra den", sa han och jag visste att han försökte muta mig, "du försöker lura med mig?" sa jag och höjde på ögonbrynen, han skakade på huvudet och blev allvarlig i ansiktet, "nej!"

"Well, det funkar!" sa jag och sprang in i mitt rum och drog på mig ett par mjukis byxor och strumpor, sedan gick jag bort till garderoben där jag hade ett par svarta sneakers som jag köpt nyligen men inte velat använda föränn mina gammla var sönder, sedan drog jag på mig en kofta och drog luvan över huvudet.

 

Justin stod och flinade, sedan hjälpte han mig ner för balkgången och när vi båda var nere på gräs mattan tog han min hand och vi små sprang över gräs mattan bort till uppfarten, och Justin ljög inte, i mörkret där stod en röd ferrari 458, "shit.." mumlade jag, "jag älskar muskel bilar... men den här..." mumlade jag och Justin drog med mig till förrar dörren med ett flin, "den här är snabb."

"Den är så sjukt snygg, jag har aldrig åkt i en sådan här!!!" 

Justin log och öppnade passagerar dörren åt mig, jag log tacksamt mot han och han såg lite orolig ut, "vad?" sa jag.

"Var försiktig... Hon är... hon är speciell, jag har inte kört henne på några veckor... Jag tycker om henne, snälla repa eller krocka henne inte?" sa han och såg allvarlig ut, jag fnös, "Vet du att min pappa var en racebil förare och jag har kört bil sedan ... sedan jag var typ tretton på banorna?" sa jag och han släpte ändå inte den oroliga blicken, jag log lugnande, "jag lovar att inte skada din flickvän."

Han flinade och gav mig nycklarna och jag satte mig ner bakom ratten, Justin gick runt och satte sig ner bredvid mig.

Skinsäterna och instrumäntbrädan var svart och det fanns lite gula detaljer runt om i bilen, jag höjde min hand till ratten, rörde den, lätt som en smekning och sedan startade jag odjuret.

 Jag körde försiktigt runt i stan och var helt fashinerad av att jag körde en ferrari 458 just nu. 

"Tycker du om den?" sa Justin och jag såg på honom snabbt, "ja", sa jag.

Han log, det kunde jag se i ögonvrån, "sväng höger här", sa han och jag nickade, gjorde som han sa, och han fortsatte guidea mig, "och höger igen här... Sedan kör du fem korsningar och där svänger du vänster...." jag nickade.

"Kim..." sa han sedan och jag sa inget, visste vilket ämne han var påväg in på.

"Jag vet att jag inte borde ha gjort som gjorde... men snälla.. jag tycker om dig", sa han och jag mjuknade och blev varm.

"Stanna här.." sa han och pekade mot kanten var det lilla berget, jag gjorde som han sa och vi satt tysta och såg ut på utsikten, lilla stratford var verkligen litet.

Jag kramade krampaktigt om ratten och suckade, "Jag tycker om dig med..." sa jag och släppte ratten med ena handen, "väldigt mycket..." sa jag och la denpå växelspaken, "Så mycket att jag är beredd på att släppa det och gå vidare..." sa jag och kände hans varma hand ta min, "Jag lovar att aldrig svika dig."

"Stanna här", sa han och pekade på den lilla grusparkeringen.

Han hade guideat mig till ett berg, till en parkering där man såg hela stratford, staden var inte alls stor.

Sedan vände jag mig mot honom och han såg på mig redan, han var lutad mot mig och vi såg på varandra, "du är så vacker..." mumlade Justin och höjde sin hand till mitt ansikte, smekte mig över kinden och jag höjde min hand till hans nacke och drog honom närmare mig, "shh.." mumlade jag och tryckte mina läppar mjukt mot hans, han mötte mina läppar med sina i en mjuk kyss, precis som första gången var han lika försiktig, jag fylldes av fjärilar och han höjde sin hand och lupade den om min kind, sedan drog han sig undan och lutade sin panna mot min, jag öppnade mina ögon och såg att han hade sina öppna, han var allvarlig i ansiktet en stund sedan kysste han mig igen snabbt med ett leende, "förlåt", mumlade han mellan kyssarna, "jag lovar", sa han och kyste mig igen, "att aldrig göra dig illa."
Jag besvarade hans kyssar med ett leende, sedan drog jag mig undan med ett fniss.

"Nej, nu vill jag köra din bil, I'll show you my skills", skrattade jag och han skrockade, "yeah?" sa han och flinade, "okej, bring it", log han och kysste mig, jag drog mig undan med ett flin.


"Hur kommer det sig att du kan bilar så bra?" sa Justin när jag kom in på motorvägen och började gasa, klockan var fem på morgonen, det var bara last bilar på motorvägen, några få.

"Jag kan börja med att säga att farfar var en raceförare", log jag, "sedan blev min pappa det, men han slutade köra efter..." började jag men ångrade mig, jag satt tyst och stirrade framåt.

"Sedan vadå?" mumlade han oroligt och jag saktade ner bilen.

"Inget.." mumlade jag, "men jag är den förstfödda, och pappa ville ha en son, men jag blev ju en dotter", skrattade jag, "så medans alla mina vänner lekte med barbie dockor så.. mekade jag med pappa i garaget."

Han skrockade, "tja... jag tycker det är sexigare än dockor", log han och jag skakde på huvudet med ett skratt, "jasså?"

Han nickade, "definitivt.", sedan så satte han på radion, "Kör då, gasa på", log han och jag såg på honom, "får jag?"

Han log, "jag litar på dig."

Jag log stort, vände blicken mot den långa, långa och breda vägen och började gasa, jag gick snabbt från 120 till 180, jag flinade och gasade mer och sedan började Justin skratta, "Jävlar", sa han och jag släppte gasen lite, "jag hade definitivt rätt om det där med barbiedockorna", sa han och jag skrattade, "vart ska vi då?" log jag.

"Well... Vart vill du?" log han och jag ryckte på axlarna.

"Vi kan väll åka hem? Dina föräldrar vaknar nog snart..." sa han och jag nickade, jag var inte redo för att lämmna honom än, men det ville jag inte säga så jag bara nickade.

Jag vände så snart jag kunde och åkte tillbaka till stratford, "När ses vi igen?" mumlade jag, tänkte på tanken då han kysst mig första gången, sedan försvunnit utan att höra av sig.

Han var tyst ett tag, "tja.. idag blir det väll om man tänker på klockan. Fast du kanske behöver sovmorgon nu när du kommer hem.."

"Nej", sa jag snabbt och ångrade mig, jag ville inte verka för jobbig.

Han skrattade, "är du inte trött?" sa han och jag skakade på huvudet, det var jag inte, "är du?" sa jag och slängde en blick på honom han ryckte på axlarna, "ganska."

Jag nickade, blev lite nedstämd, jag ville vara med honom.

"Jag ska gå hem och sova, sedan får vi ses.." sa han och jag nickade sa inget.

"Är du sur?" sa han och jag skakade på huvudet, "varför ska jag vara det?" sa jag försökte spela extra förvånad, jag var inte sur.

"Jag är ledsen men jag har haft konsert hela kvällen.." sa han och jag log, "tröttnar du aldrig?"

"På vad?" sa han förvånat.

"På... alla tjejer? på all drama? paparatzi?" sa jag och suckade, "jag tycker synd om dig.."

Han var tyst, sedan talade han med en längre och tyngre röst, "Ibland... ibland så vill jag ha tillbaka mitt gamla liv, jag kan tjura en hel dag över det.." mumlade han och jag såg på honom, "men?"

"Men, jag vet i slutet av dagen när jag går och lägger mig, att jag kan inte vara lyckligare egentligen", sa han, "när jag var mindre, när jag inte var kändis, så låg inte ekonomin på top", mumlade han och jag slängde en blick på honom, beklagande, "jag var alltid sist med allt nytt, och det var ändå ganska okej, jag brydde mig inte om prylar. Jag tyckte jag hade det bra, men nu vet jag att jag hade det hemskt... Jag är glad att veta att min plånbok är full de närmaste 20 åren ialla fall... Mina barn kommer aldrig behöva leva som jag gjorde", sa han och stirrade tomt framför sig, "mina barn kommer aldrig behöva sitta ensamma hemma medans jag jobbar för att tjäna pengar så jag kan köpa något till dom."

 

Jag var tyst länge, "Jobbade dina föräldrar samtidigt?" sa jag och han skakade på huvudet, sedan ryckte han på axlarna, "mina föräldrar är skilda", sa han och jag kände mig dum som frågat.

 

"Jag är ledsen", sa jag och han skakade på huvudet, "Hur länge?" sa jag och han såg på mig, "dom har varit det sedan jag var 8 månader tror jag.." sa han och jag mötte hans blick, "tuft.." mumlade jag.

"Men jag hade mormor och morfar", sa han och nickade med ett leende.

"Det bör du vara tacksam för", log jag och såg på vägen, "så du bor med...?"

"Min mamma", sa han, "Pattie Malette."

"Malette? Du heter väl Bieber?"

Han skrattade, "jag tog min pappas efternamn, det kändes bäst."

"Pratar du med din pappa då?"

 

Han nickade, "mer och mer nu när jag är känd."

Jag log, "det är ju bra!" sa jag och såg på honom han ryckte på axlarna, tvekade, "vad är det?" mumlade jag.

 

Han tvekade fortfarande, "Jag känner mig hemsk när jag tänker detta... men ibland... ibland känns det som om, pappa skämdes över mig innan jag blev känd..." mumlade han tyst och skakade på huvudet, "tänk inte så Jusitn", sa jag och han suckade, "Kim... Vi pratade knappt när jag inte var känd.. Jag såg honom jätte sällan."

 

"Flyttade han härifrån?" frågade jag och han nickade, "till Winnipeg."

Jag nickade, "jag är ledsen Justin. Men jag tror inte han kan ha skämts över dig, Justin du har ett stort hjärta, du är underbar, du är begåvad, du har inget man kan skämmas för.." sa jag och Justin smekte mig över kinden, "tack.." mumlade han och jag log mot honom, tog hans hand och kysste den.

"Har du några syskon då?" log jag och han nickade, "Två halvsyskon", sa han med ett stort leende, "Jaxon och Jazmyn."

 

Jag log, "Hur gammla är dom?" Jag tänkte att de var kanske i våran ålder, jag försökte föreställa mig dom, men det gick inte.

"Jazmyn är född May 30, 2008, och Jaxon är född November 20, 2009", sa han och jag log, "men vänta, är inte det imorgon?" sa jag och han nickade, "jo", sa han och jag flinade, "ska du dit?"

---

"Hur kunde du vara så dum!?" sa Scooter och slog handen i bordet, inte alltför hårt.

Jag, mamma, Kenny, mormor och morfar satt runt köksbordet hos mormor och morfar medan Scooter stod lutad mot det. 

Så fort jag berättat för mamma vad som hänt hade hon bett Scooter komma till Kanada och för jag behövde berätta en sak för honom, så det gjorde jag, och han var inte glad.

"Du vet att dom båda kan sänka din karriär?" sa Scooter och rätade på sig.

"Scott!" sa mormor, "Du borde fråga kanske hur det är med han först? Han förlorade just två tjejer han tycker om..." fortsatte mormor.

Mormor hade rätt, det var lite kallt av honom, jag mådde dåligt, inte för att jag blivit av med dom utan för att jag sårat dom båda,  jag hade legat vaken hela natten och bara tänkt på dom, försökt att ringa Barbra ett par gånger, jag behövde verkligen prata med henne.

Scooter nickade och såg på mig med medlidande i blicken, "Förlåt... Justin, hur är det med dig?" sa han och satte sig ner jag ryckte på axlarna, "är bara trött", mumlade jag och såg ner i bordet.

"Har du pratat med Barbra?" sa han och jag skakade på huvudet, "jag har försökt få tag i henne men hon svarar inte."

"Hon andra tjejen då?"

"Nej, jag har inte velat prata med Kimberly", mumlade jag vidare till svar.
"Hur vill du göra?" sa Scooter och suckade.

"Jag vet inte... Därför ringde vi dig..." sa jag och la ansiktet i händerna, "varför är jag en sådan stor idiot?"

Mormor klappade mig på ryggen, " det kommer bli bra ska du se, hjärtat."

"Okej, för att inte iritera Barbra för mycket, så får du försöka få tag på henne, sedan med hon andra tjejen-"

"Hon heter Kim", sa jag skarpt.

"Va?" sa Scooter oförståenede.

"Sluta säga tjejen, hon heter Kimberly."

Morfar suckade, "Justin", sa han och jag vände mig mot honom, "vad vill ditt hjärta?" mumlade han.

"Vi har inte tid för det snacket", sa Scooter och morfar gav honom en kall blick och sedan såg han på mig igen, "vem vill du ha?" fortsatte han, "du har redan förstått att du inte kan få båda, men för att göra det bästa av situationen, väljer du en tjej, och kämpar för henne, du kan inte försöka få tag på båda, så vem vill du ha?" sa morfar lungt och alla såg på mig.

Han fick det att låta som om jag valde ett par skor till min outfit inför en konsert, han fick det att låta som en spontan fråga, han fick det att låta så enkelt, han fick det att låta som om han frågade om jag ville ha mjölk eller juice att dricka till frukost, han fick det att låta som om han frågade mig vill du ha ett glas vatten med is eller utan?

"Du får det att låta så enkelt", mumlade jag och morfar skrattade.

"Det är enkelt, det vet vi alla. svara mig inte att du inte vet, för vi vet, du måste bara erkänna det", sa mormor och jag bet mig i läppen och nickade, "ni har rätt", mumlade jag, "jag måste prata med Barbra", sa jag och reste mig upp och dom höjde på ögonbrynne, "jag måste få tag på Barbra."

 

Två dagar efter det så satt jag på flygplanet påväg mot Las Vegas, jag hade fått kontakt med Barbra, och sagt att jag ville prata med henne, och hon ville prata med mig så det var inte svårt att komma överns om det, så hon berättade att hon skulle ha en catwalk i Las Vegas under tiden jag hade en spelning, så det lät som en bra idé. 
Efter morfars fråga, så visste jag att jag var tvungen att välja mellan Barbra eller Kimberly, och nu visste jag, och nu var jag påväg att göra valet, jag kände inte att jag skulle ångra mig, jag kände mig säker på vad jag ville göra, och ingen sa emot. 

När jag var framme i Las Vegas så åkte jag iväg till radiostationen där jag skulle spela, det gick snabbt, de frågade mig ett par frågor om mitt nya album, hur min relation status såg ut för tillfället och om min nya tour som skulle sparkas igång efter sommarlovet.


Efter en timma var jag redan påväg mot Barbras hotell, jag var lite nervös nu, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga för att få henne att lyssna på mig, för att förlåta mig och gå vidare.

Men det spelade egentligen ingen roll för mig, jag ville ha det jag ville ha, och tänkte inte sluta föränn jag fick det.
Så när jag kom fram till Barbras hotell, så gick jag snabbt ur Limon och igenom hotell dörrarna, och där satt Barbra och väntade i sofforna.

Hennes hår var uppsatt i en hös hästsvans, hon hade på sig ett par mjukis byxor och en hood tröja över.

Hon mötte min blick, hon väntade på mig i lobyn som hon hade sagt, hon log och vinkade mot mig, "Hej", sa hon när jag kom fram till henne, jag log, "hej", sa jag och hon reste sig upp, "ska vi tala mer ostört kanske?"

Jag nickade, "javisst." 

Hon började gå mot hissarna och jag följde efter, hon tryckte i våning 7, hissdörrarna stängdes och hissen började åka, "det var kul att du kom", sa Barbra och jag nickade, "kul att du ville prata med mig.. för det jag tänkte säga var att..." började jag men Barbra avbröt mig.

"Justin du var en riktigt idiot, och jag trodde aldrig jag skulle kunna förlåta dig för det, men Justin, jag vill att vi ska fungera, jag älskar dig, och jag är beredd att göra vad som helst för att få ha kvar dig i mitt liv, jag vill inte ha dig som min fieende, du gjorde ett misstag det sa du ju", sa hon och nickade medans hon såg ner i marken och jag suckade.

"Barbra, det var just därför jag kom... Du och jag... Vi kan inte fortsätta vara tillsammans", mumlade jag och drog handen genom håret.

Hon såg snabbt på mig, "klart vi kan? Jag förlåter dig!" sa hon och ställde sig framför mig, höjde sina händer till mina kinder och såg mig i ögonen, "jag gör vad som helst för dig..." sa hon tyst.

Jag tog hennes händer i mina, drog mig undan, "Nej... Nej Barbra... Lyssna", sa jag och slöt ögonen, "Jag.. jag älskar dig, det gör jag.. Men... mina känslor för dig.." började jag och hon släppte mina händer.

"Du älskar mig inte på det sättet mer", sa hon enkelt.

Jag såg på henne, länge, vi var tysta och hon bara såg på mig, hon såg så ledsen ut, så svag, "jag... förlåt mig", mumlade jag, "men... mina känslor för Kimberly -" 

"Är starkare?" sa barbra och jag ryckte på axlarna, "typ, jag vill vara med henne. och jag är ledsen för allt jag gjort", sa jag och hon skakade på huvudet, "var inte det..." mumlade hon och hissen stannade, hon backade ut och jag följde efter, men hon höjde händerna, "Du borde nog gå nu.." sa hon och ryckte på axlarna.

Jag skakade på huvudet, "nej... jag -"

"Du vill veta om jag kommer springa med detta i pressen?" sa hon och höjde ena ögonbrynet och jag skakade på huvudet, "nej, jag vill prata med dig", sa jag snabbt, hon hade rätt.

"Justin, jag tänker inte gå ut med det i pressen, dessutom... du och jag har inget mer att säga till varandra", mumlade hon och hissdörrarna skulle precis stängas men jag stoppade dom, "är vi okej?" mumlade jag och viftade med handen från mig till henne och tillbaka, hon nickade och dörrarna stängdes, och denna gången så stoppade jag dom inte.

 

 Kommentera!

"Men vad i helvete..." jag skulle precis fortsätta men det knackade på dörren, och hon suckade öppnade dörren och där stod Justin.

Justins perspektiv:

Det kunde liksom inte bli värre, jag stod framför två kvinnor som jag ljugit för och dom hade fått reda på det, att jag inte varit trogen mot någon av dom. Jag visste egentligen vad som skulle hända nu, Kenny och mamma hade varnat mig, sagt samma sak. Jag skulle förlora dom båda.


Jag bara stirrade på dom, "Jag kan förklara", sa jag snabbt och såg först på Barbra, "Barbra hon var ett misstag", hon bara skakade på huvudet, tårarna strömmade ner för hennes kinder, "jag hatar dig", mumlade hon, "jag hatar, jag hatar, jag hatar, jag hatar, dig, dig, dig!" sa hon sedan örfilade hon mig hårt på högra kinden, "Jag vill aldrig höra något från dig igen." sa hon kallt och jag bara stirrade tomt bort från dom båda, och i samma stund som Barbra sa dom orden så försvann hon, mitt hjärta kallnade, blev tungt.



"Jag hade rätt om dig." Sa Kimberly och jag vågade inte se på henne, "jag hade så jävla rätt om dig, Justin", fortsatte hon, "se mig i ögonen och säg att jag hade rätt", sa hon och jag tvingade mig själv att se på henne, "du hade rätt..." mumlade jag och hon började skaka på huvudet, höll tillbaka tårarna i ögonen, hon tittade bort från mig, "Hur kunde du?" sa hon och såg sedan på mig, "Hur vågar du?"

Jag tog ett steg mot henne men hon backade undan, "håll dig borta från mig", mumlade hon och mitt bröst blev tungt, jag bara såg på henne, "Kim.. jag -" Jag hann inte säga mer hon slängde igen dörren och låste, "KIM!" ropade jag och bankade på dörren, "Snälla!"

"Du sa att det var ett misstag! Hur kan du säga så, och sedan tro att jag vill prata med dig!?" skrek hon och jag hörde gråten i hennes röst, "Du förödmjukade mig! Hur kunde jag vara så dum!" skrek hon och jag lutade huvudet mot dörren och suckade, "Kimmy..." sa jag.

"Kalla mig inte det!" Fräste hon och jag var tyst, sedan hörde jag en bild köra upp till uppfarten.



Kimberlys perspektiv:

Jag ville bara att Barbra skulle tagit fel, att hon skämtade eller något, att allt hon sa var en lögn, jag ville att Justin skulle säga till mig att allt var en lögn, att jag, och han var sanningen, jag ville att han skulle säga att Barbra var ett avundsjukt ex, jag ville att Justin skulle vara min, och ingen annans, men jag fick aldrig chansen att ha honom, jag fick aldrig chansen att ha honom för mig själv innan Barbra slet upp allt det perfekta. Och hur kunde jag varit så dum? Jag visste från första början att han var ett sjukt ego.

"Kim, snälla, låt inte Barbra förstöra det vi har", hörde jag Justin vädja andra sidan dörren, jag snyftade torkade mina tårar och slog mig nästan själv i huvudet, jag ville att allt det här skulle vara en dröm.

"Hon behövde inte förstöra det! det var du! Du är en sådan idiot!"
Buzz satte sig bredvid mig på marken, där jag satt lutad mot dörren och han nosade på mig, började gnälla lite och jag bara såg på honom.

"Kim!" skrek Justin och Buzz började skälla på honom, han blev antagligen orolig.

"Vad är det som händer här?" hörde jag min pappas röst säga, åhnej, han var den sista som skulle vara här när detta hände, jag reste mig snabbt upp och torkade mina tårar och lyssnade vad dom samtalade om, "Hej sir, jag är Justin", hörde jag Justin säga, "Ethan", hörde jag pappa säga.

"Oh my GOD!" hörde jag min syster skrika, "DET ÄR- DU ÄR JUSTIN BIEBER!"
Jag suckade, fan också.
"Ja.. ja det är jag."

Jag orkade inte höra mer så jag sprang upp för trappan till mitt rum, smällde igen dörren efter mig och satte mig i sängen, "Hur kan jag vara så dum?" mumlade jag för mig själv.

Jag hörde röster i hallen, jag hörde Oliva prata med Justin, frågade vad han gjorde här och hur han kände mig, jag la mig ner i sängen och gömde huvudet under kudden, Oliva kommer döda mig senare.

"Här är hennes rum", hörde jag Olivas röst utanför min dörr.
"Jag vill inte att han kommer in!" gapade jag och dörren öppnades, Justin gick sakta mot min säng, sedan satte han ser ner bredvid mig, och var tyst länge.

"Kimberly", sa han allvarligt, "lyssna på mig."

Jag var tyst.

"Jag var singel när vi träffades, jag var singel när vi kysstes, men dagen efter... Så åkte jag till LA, och jag hade inte pratat med Barbra på flera veckor, men hon kom till mitt hotell, och hon sa att hon ville ha tillbaka mig, hon hade gjort slut med mig, och jag vet inte riktigt varför jag valde att ta tillbaka henne... Därför hörde jag inte av mig..." mumlade han, sedan berättade han, att han ville att Barbra skulle få reda på det, att han utnyttjade mig till en början, men sedan att han fick känslor för mig, och då började jag gråta, "Är du klar nu?" mumlade jag och han var tyst.

"Gå då", sa jag och satte sig upp i sängen, jag såg på honom länge, "Gå Justin, bara gå", mumlade jag och suckade, "gå och kom aldrig tillbaka."

Han stirrade länge först på mig och sedan nickade han, reste mig upp, började gå mot dörren och sedan vände han sig om, log, "Jag har skrivit låtar om dig", sa han, "tro inte att mina känslor var falska." 

 

Sedan lämmnade han mitt rum och jag bara stirrade framför mig, jag var tyst länge, sedan kom Oliva in, "Kimmy.." mumlade hon och satte sig ner bredvid mig, "vad är det du inte berättat för mig?" sa hon och kramade mig.

 

---

 
ÅÅÅH NEEJ! Vad tror ni kommer hända nu???? :((( KOMMENTERA !!! :)

 

 

 

---

 

Nästa dag var jag i Los Angeles igen, jag låg i sängen på mitt hotell rum med Barbra, och kelade.

"Vad gjorde du igår kväll?" mumlade hon.
"Inget speciellt", ljög jag och strök henne över håret.

Jag var inte trogen till någon av de, och jag mådde inte bra av det, men jag visste verkligen inte vad jag ville ha, så jag tänkte… att jag kunde vara med dom båda tills mitt hjärta klarat ut allting, och så länge dom inte fick reda på något så kunde det väll inte vara så farligt? Mamma visste inget om det, jag hade bara sagt att jag hade avslutat det jag hade med Kimberly och jag tänkte vara med Barbra, och tyckte det var en dålig ide att berätta för henne om Kimberly.

Barbra och jag hade dejtat sedan ungefär februari vi var tillsammans i smyg, för att vårat förhållande var väldigt privat, vi tyckte om att inte säga något till någon, ingen av hennes vänner visste att hon var med mig, de enda som visste var mamma, mormor, morfar Scooter, Carin och min livvakt Kenny, och några dagar innan jag träffade Kimberly hade jag och Barbra bråkat, angående någon kille hon hade umgåtts med, men det hade inte hänt något mellan dom hade hon sagt, jag hade inte trott henne då, nu trodde jag det, för det var inte Barbras stil att vara otrogen… Sedan hade hon gapat på mig för att jag umgicks med många andra tjejer, och då hade jag blivit arg, jag hatade när någon sa till mig att jag inte fick umgås med någon och därför ville jag vara med Kim för att ge igen till Barbra, delvis för killen men också för att hon hade sagt till mig att sluta umgås med folk, men jag tänkte aldrig att mina känslor skulle bli så äkta för Kimberly, först hade jag tyckt att hon var sjukt snygg, sen öppnades mina ögon för hennes personlighet, hon var väldigt udda, hon var tyst ofta, sa inte mycket, och när hon väl pratade kunde hon vara taskig, eller rättare sagt sann, hon berättade sanningen, höll inte tyst om det hon kände om mig.

Jag vill inte såra någon av tjejerna, "Barbra", mumlade jag och la mig över henne, såg på henne.
"Vad är det?" mumlade hon.
Jag skakade bara på huvudet, "Jag älskar dig", sa jag och vi fortsatte ligga där i tystnad.

Det knackade på dörren och jag reste mig upp, gick och öppnade, där stod min manager Scooter Braun med ett leende, "Hej Justin! Har du Barbra här eller?" sa han och jag nickade, "Ja faktiskt, hon kom för en timma sedan ungefär… Hon är inne i sovrummet", sa jag och log.

"Vad roligt! Jag tänkte bara om ni ville med till hotellets restaurang och äta med mig och Carina?" sa han och jag log, "visst, varför inte?" sa jag, "jag ska bara byta tröja så kommer vi sedan", fortsatte jag och Scooter nickade, "vi ses sedan då", sa han och gick iväg och jag stängde dörren, gick tillbaka till sovrummet.

”Var det Scooter?" frågade Barbra och jag gick fram till henne medans jag nickade.

Hon satt på säng kanten och la huvudet på sned med ett litet leende, jag log, böjde mig ner och kysste henne, jag drog mig undan lite och såg på henne, "vi ska äta middag med honom och hans flickvän nu, men först ska jag bara byta", sa jag och kysste henne igen.

Hon flinade, "Jasså?" sa hon och tog tag i min t-shirts nedre kant och började dra upp den och jag skrattade mot hennes kyssar, hon flinade och jag rätade på mig, drog av mig tshirten, slängde iväg den, sedan la jag mig sakta över henne medans jag fortsatte kyssa henne mellan våra skratt, jag drog mig undan efter några kyssar, och hon bet sig i läppen med ett leende, "du är så gullig", sa hon och jag slickade mig om läpparna.
"Jag är så gullig", sa jag med en tjejig röst där jag försökte imitera henne och hon kastade en kudde på mig medans jag gick till garderoben, "aoow!" skrattade jag och kastade den tillbaka och hon fick den i huvudet, "det var inte snällt! Du fick din faktiskt bara på ryggen!"

Jag kastade en blick över axeln, "I'm a bad boy", flinade jag och hon brast ut i skratt.



Vi gick senare hand i hand till hotellets restaurang, det var folktomt, inga paparazzi så jag vågade hålla hennes hand, "vad ska du hitta på ikväll?" sa hon och lutade huvudet mot min axel, och jag log, "ingenting, vila..." sa jag.

"Okej, jag tänkte gå ut med några vänner och festa på en klubb som ska vara ny några kvarter bort", sa hon och jag nickade, "vad kul", sa jag, "vilka är det?"
"Travis, Georgia, Destiny och Alex", sa hon och jag log, stannade upp och drog henne nära mig, "du får ha det så kul", sa jag och då kysste hon mig.

Kimberlys perspektiv:

"Du Kimmy, upp med hakan, varför är du så nere idag?" sa pappa vid middags bordet, och jag skakade bara på huvudet, tänkte på gårdagen, egentligen var jag inte nere, jag var bara... borta i mina tankar saknade Justin, han hade sms: at  mig och berättat att han inte skulle komma hem förrän tre dagar, och det var lite synd för jag hade hoppats på att träffa han tidigare.

Jag var förvånad över Justins besök sent på kvällen igår kväll, och jag blev ännu mer förvånad när vi kysstes, jag trodde han hade ångrat allting, kom för att berätta det, men så var det inte, den tanken lättade mig. 

Hur mycket jag än nekade mina små känslor för honom som hade börjat växa för varje gång jag såg honom, så visste jag att han var inte vilken person som helst, han var inte precis som alla andra kändisar, jag visste inte vad det var, jag kunde inte sätta fingret på det, men något av honom gjorde mig galen nästan, jag var hela tiden pirrig så fort jag tänkte på han eller såg han. 

Olivia var förvånad över att jag satt med henne framför Tv:n och kollade på intervjuer med honom, hon hade sagt att jag hade blivit ett fan av honom i hemlighet, jag hade bara skrattat och sagt, "Jag vill bara umgås med dig lite", och hon verkade köpa det.

Amber visste ingenting om mig och Justin, hon hade inte frågat något om honom i skolan idag, hon hade bara frågat hur det var med mig, jag svarade henne att allt var bra och hon hade nickat, lite oroligt, men inte frågat fler frågor, det var bra, hon var ingen som snokade, hon hade respekt för ens privatliv och det uppskattade jag nu.


"Vad ska ni hitta på ikväll då?" sa pappa och tog lite av potatisen.

Jag ryckte på axlarna, "Inga speciella planer, fast Amber frågade om jag ville med på en hemma fest", sa jag och pappa log, "Vad roligt! Drick inte för mycket bara", sa han och skrattade, "du då Olivia?"

"Ehm, Tom frågade om jag ville gå med han på bio", sa Oliva med ett leende, "får jag det?" sa hon med ett större leende, "snälla, snälla, snälla? Jag kan ta disken efter maten om ni låter mig gå!" sa hon och hennes blick fladdrade mellan mamma och pappa.

"Ja visst!", sa mamma, "Åh, jag tycker om Tom, han är så söt", sa mamma och fnissade, "Tycker inte du om honom, Ethan?" 

Pappa grymtade, "visst visst", sa han kort och gav mig en snabb blick, jag förstod han ville att jag skulle byta ämne, pappa hade tydligen vart lite grinig igår när Oliva tog med sin nya kille hem, jag hade inte fått se det med egna ögon men Olivia hade förklarat för mig att det var det värsta som någonsin kunde hända henne, Tom hade fått frågor från pappa, om hans framtid, vad han gör på fritiden, vad hans föräldrar jobbar med, hur gammal han är, om han dricker, om han röker, om han är duktig i skolan, massor fler frågor hade Oliva berättat för mig, och jag tyckte synd om henne, det måste varit pinsamt sedan

"Jag var inne på internet och såg en annons om en jätte snygg gul bil, Chevrolet Camaro!" sa jag och pappa skrattade, "Den får du inte, hjärtat! den är svin dyr!" skrattade pappa vidare.

Jag suckade, "jag har redan fixat en bil till dig", log pappa, "du kommer älska den!" sa han och jag såg på honom med höjda ögon bryn, "Du får vänta tills din födelsedag! Jag har redan köpt den och gömt den!" 

"Kan ni två aldrig prata om något annat än bilar?" sa mamma med en suck, "hon är faktiskt förstfödda dottern och inte en son", sa mamma och skakade på huvudet.

"Hon kanske har intresse för bilar, men hon har ett stort sinne för mode!" sa Oliva, och det var sant, jag älskade att klä mig snyggt, aldrig någonsin på de senaste tre åren hade jag tagit på mig något ful, jag älskade att vara fin, fixad, jag mådde genast mycket bättre av det.

"När är det ni slutar skolan och får sommarlov?" sa mamma och såg på mig, "Om två veckor", sa jag och nickade.

"Har du funderat på framtiden?" sa pappa och jag ryckte på axlarna, "kan jag inte bara jobba på din verkstad?" sa jag och han skrattade, pappa ägde en bil verkstad som fanns runt om i landet, han hade nyligen öppnat en i USA.

"Du får satsa på större", sa han och jag log, "Jag hade faktiskt funderat på att... jag vet inte riktigt..." suckade jag, jag hade faktiskt inte lagt en tanke på det.

 

"Jo, juste!" sa Oliva och slog mig på armen, "Lady Antebellum! Hon kommer till Toronto på skolavslutnings kvällen! Kan inte du och jag åka!?" sa hon, "det hade vart grymt!" jag log.

"Visst kan vi det, jag visste inte att du gillade henne?" sa jag och Olivia ryckte på axlarna, "har gjort det ett tag!" sa hon och jag skrattade, "javisst då".

 

---

 

Ett litet tråkigt mellan kapitel! men det får vara bra ändå hoppas jag! hmm, vill ha flera kommentarer! så kom igen nu ! :)

 

 

 

 

 

---

"Mamma du vet att jag tycker om Barbra eller hur?" sa jag och mamma nickade, "Ja, det vet jag. Har något hänt mellan er?" sa hon och jag nickade, satte mig upp i sängen, drog upp mina knän lite och lutade armarna mot benen och stirrade rakt in i väggen andra sidan rummet, "jag... har varit otrogen..." sa jag och gömde mitt ansikte i mina händer och kände mig förnedrad.

Mamma var tyst, drog efter andan, "Justin Drew Bieber", sa hon skarpt, "Har jag inte lärt dig bättre? Vad tänkte du med? Vet du " jag avbröt henne, "- att om det kommer ut i pressen så är det kört med mig", avslutade jag och hon suckade, "det var inte det jag tänkte säga, vet du inte att du inte kan göra så mot stackars Barba?"

Jag suckade, "Och hon andra tjejen då? jag fick henne att tycka om mig, hon tyckte inte ens om mig i början! Mamma jag bjöd ut henne!" sa jag och reste mig upp.

"Bjöd du ut henne? Vad tänkte du med Justin?" sa min mamma högt.

"Jag och Barbra hade bråkat, gjort slut typ, och jag ville få henne att må dåligt genom att se mig med en annan tjej, men problemet med den planen var att Barbra aldrig fick reda på det, så när jag återvände till LA och träffade Barbra så slängde hon sig över mig och vi blev sams efter vårat bråk", mumlade jag.

"Men berätta för Barbra", sa hon, "säg att det bara hände en gång", as mamma och ställde sig upp, "du sa när jag återvände. Är tjejen från Stratford?" sa mamma och jag nickade.

"Hon heter Kimberly", sa jag och log lite för mig själv, bara tanken på henne fick mig att le, "Mamma jag tycker om henne", sa jag, "Helvete!" nästan skrek jag och kliade tinningen.

"Åh.." mumlade mamma, "du måste följa ditt hjärta gubben", sa hon och jag suckade, "jag vet inte vad mitt hjärta vill..."

"Du sa att du varit otrogen... Ni hade väll... du gjorde väll inte..." mamma försökte hitta rätta orden men jag förstod innan hon avslutat meningen, "Vi kysstes bara..." sa jag, "Jag måste till henne", sa jag, "jag måste förklara för henne varför jag inte svarat när jag ringt", sa jag och nickade.

"Vad tänker du säga? Att du utnyttjade hennes känslor?" sa mamma häpet och.

"Vad ska jag göra då, mamma?"

"Du måste komma på vad ditt hjärta vill. Du kan inte vara med båda Justin, och du kan inte vara otrogen mot Barbra", sa mamma.

"Mamma du skulle sätt Kim.. Hon är så, god", mumlade jag och la min hand i framfickan på mina jeans, "hon hatade mig i början mamma, hon hatade mig", sa jag med ett leende, "för första gången på länge så möter jag en människa som inte springer efter mig och försöker utnyttja mig", sa jag och öppnade dörren, "jag åker bort till henne, jag måste prata med henne", sa jag och suckade.

"Justin, klockan är elva", sa mamma och jag skakade på huvudet, "det spelar ingen roll", sa jag och lämmnade rummet.

Jag låg på mage i min säng och smsade med Josh när jag hörde något banka löst mot min balkgång ruta, flera gånger om med ett jämt mellanrum, jag reste mig snabbt upp ur sängen, och gick bort till balkgången, jag uppnade och steg ut såg runt och sedan fångade Justin min blick som stod nedanför min balkgång med en näve full av stenar, "Vad håller du på med?" väste jag lågt och gick ut på balkgången.

"Kim, jag är så ledsen för att jag inte hört av mig!" 

Jag såg bara på honom, "okej", sa jag och han släpte stenarna, "jag behöver prata med dig", sa han lågt och jag la armarna i kors över bröstet, "prata på", sa jag och han log, "jag kommer upp", sa han såg sig runt, han fick syn på trädet som stod bredvid, han började klättra och var snabbt uppe på balkgången, han landade med en lätt duns, och såg på mig.

Han hade på sig ett par svarta jeans, och en vit tshirt med skin jacka över, medans jag stod i bara ett linne och shorts, han ställde sig en halv meter ifrån mig och jag såg på honom, "jag antar att du har haft fullt upp?" sa jag.

Han såg mig fortfarande i ögonen, "Jag är ledsen", mumlade han, och höjde handen, smekte mig över kinden, "det blev bara lite komplicerat", sa han och ställde sig nu istället vid räcket, han lutade sig framåt och jag såg bara på honom, "du kunde hört av dig", sa jag, "Justin, vi kysstes. Betydde det inget för dig?" sa jag iriterat och Justin rätade snabbt på sig och såg på mig, "Jo! Det klart att det betydde mycket för mig, du anar inte! Jag har tänkt på det hela tiden!" sa han och ställde sig några centimeter ifrån mig, han tog tag i mitt ansikte och lutade sin panna mot min, "men... samtidigt som jag kysste dig, så blev allt mer komplicerat och jag är ledsen för att du blivit indragen i det", sa han och skulle precis fortsätta, men jag höjde mina händer till hans ansikte och kysste honom, jag kysste honom med all kraft jag hade, så intensivt som möjligt, jag ville känna hans läppar masera mina, jag ville att hans doft skulle omringa mig, jag ville känna han, höra han, jag ville att alla mina sinnen skulle vara upptagna med honom.

Jag drog honom närmare mig och fortsatte kyssa honom, sakta öppnade jag munnen och lät våra tungor mötas, Justin suckade, slutade kyssa mig och vi båda hämtade andan sedan drog jag med honom in på mitt rum, putte jag bort honom till min säng, han satte sig ner och jag satte mig gränsle över honom och fortsatte kyssa honom, fjärilrarna blomstrade inom mig, inte bara i magen, utan ändå vägen ut till fingertopparna, vart jag än rörde honom med mina händer, brändes det nästan, kemin mellan oss gick inte att undgå, det kändes som om jag skulle sprängas, jag la mina händer i hans mjuka hår och han började kyssa min nacke, försiktigt drog jag i hans hår och suckade av lycka, han tog tag i min midja och la mig ner i sängen och fortsatte kyssa mig. Mina händer trevade över hans kropp och jag kände hur mitt hjärta bultade hårt i bröstet, och innan jag ville så slutade Justin kyssa mig, vi båda andades högt medans vi såg varandra i ögonen, han satte sig upp, rättade till sin tröja och tittade rakt fram, "wow", mumlade han och slöt ögonen.

Jag andades ut, "du är bra på att kyssas", mumlade jag och satte mig upp.

Han skrattade lågt, lutade huvudet mot väggen och hade fortfarande stängda ögon, efter en ganska lång tystnad öppnade han munnen och såg på mig,"Hur har du haft det?" sa han lågt.

Jag tänkte efter, utan han? dåligt. "Bra", ljög jag, "du själv? Vad har du hittat på?" 

Han öppnade sina ögon och såg på mig, "bra... jag har jobbat", sa han och ställde sig upp och började gå mot balkgång dörren,"jag borde låta dig sova.." sa han och jag skakade på huvudet, "gå inte", sa jag alltför snabbt.

Han stannade, vände sig om, "vill du att jag stannar?" sa han och jag nickade.

Han drog av sig jackan, la den över skrivbordstolen och satte sig ner i sängen bredvid mig igen, "vad har du gjort idag?" frågade han och tog mina fötter i sitt knä och började massera dom, "jag var med min syster i stan, vi drack lite caffe, hon berättade för mig att hon hade skaffat pojkvän", log jag och Justin flinade, "jasså? vad heter han?" sa Justin och jag log, "Tom", sa jag och Justin nickade.

"Är hon hemma?" frågade han och jag nickade, "tänk dig att du har ett galet fan ett rum härifrån", sa jag och Justin skrockade, "undrar vad hon hade gjort om jag gick bort till hennes rum nu", sa han sedan fastnade hans blick vid mitt nattduksbord, "räck mig albumet", log han och såg mot mitt nattduksbord.

Jag gjorde som han sa och satte mig bredvid honom, han öppnade albumet och såg på bilderna, det var ett ganska nytt album, från höstas, när vi var på skolresa med min gammla klass, jag hade tagit minst hundra bilder, Justin frågade intresserat om varje person jag hade kort på, vi satt med albumet länge, när vi var klara slog Justin ihop det och såg på mig, "du är så vacker", sa han plötsligt och såg mig i ögonen, hans blick varm vänlig och full av kärlek först, sedan blev den mörk och trött han tittade bort, "klockan är mycket.. jag måste gå", sa han och reste sig upp.

 

Jag reste mig upp och drog på mig min jacka medans jag såg på Kimberly, hur kunde jag kyssa henne igen? Hur kunde jag låta det gå så långt? Men jag ville ha henne... Och jag ville ha Barbra.

Kimberly följde mig ut till balkgången, hon kysste mig mjukt och vi sa hejdå, jag klättrade ner för trädet och började gå mot min bil, mamma skulle döda mig om hon fick reda på det här.

 

 

 

Det hade nu gått en och en halv vecka sedan våran kyss, efter den kvällen hade inte Justin hört av sig, jag hade försökt ringa han några gånger, men inte ett svar fick jag, och jag visste att det skulle bli så här, han var en stor egoistisk kändis som bara utnyttjade människor, ååh! Och tre dagar efter våran kyss så läste jag i tidningen, Justin Bieber och en okänd tjej har middag på en av Los Angeles lyxigaste resturanger och sågs lämmna resturangen sent hand i hand.  
Dagen efter stod det sedan att det var en tjej vid namnet Jolene, jag ville bara glömma det allting nu, hur kunde jag vara så idiotisk som gick på hela skiten? Jag ångrade att jag hade besvarat hans kyss, men jag kunde inte hjälpa det, det bara hände, och när jag väl hade kysst tillbaka kunde jag inte sluta, han var så...

"Vill du komma över och göra läxor ikväll?" sa Amber och avbröt mina tankar.

"Visst", sa jag, och blinkade upp från mina tankar och såg på henne, jag behövde hjälp, råd från en vän.

 

 Vi satt i cafeterian i skolan och åt lunch, "Du Amber..." sa jag och suckade, Amber och jag hade blivit bra vänner, vi pratade mycket med varandra, gav varandra råd jämt och jag kände verkligen, detta kan inte vänta till ikväll.

"Vad är det Kim?" sa hon och såg orolig ut, "Har det hänt något?" 

"Jag har ljugit för dig..." började jag men det var inte det rätta ord valet, "eller inte ljugit... Jag har hållt undan en viktig sak", sa jag och nickade.

Amber la ner sin fanta och såg på mig, väntade, precis när jag skulle uppna munnen satte sig en kille ner bredvid Amber, "Hej snygging", log han och sedan såg han på mig, "What's up? Jag är Ryan", log han och jag log tillbaka, "Jag är Kim", sa jag och ännu en kille satte sig ner vid bordet, "Ryaaan! Låter tjejerna vara!", skrattade killen, "Jag är Chaz", log han mot mig.

Amber skrattade, och Ryan kysste henne på läpparna, jag höjde på ögonbrynen, "Vänta, var det han du gick ut med härom kvällen?" sa jag och skrattade, "varför sa du inte att han gick på vår skola!" sa jag och skakade på huvudet, Chaz log, "Nej, jag fick inte heller reda på något föränn imorse", sa han och Ryan såg på mig, "Är du ny här?" log han och jag nickade, "Ja.. har gått här några veckor", sa jag och han log, "Vart är du ifrån?" sa han och jag rätade på ryggen, "Toronto", sa jag och Chaz log stort, "ååååh, storstad tjej", skrattade han och jag rodnade, tänkte på Justins kommentar, i parken, "storstads tjej, jag slår vad om att killarna i skolan nu blir galna."

"Vad ska du göra efter skolan?" frågade Ryan mig och jag såg på Amber, "jag och din flickvän ska plugga", sa jag.

"Åh, okej", sa Ryan och såg på Amber, "Justin är ändå tillbaka igen, så jag, Chaz och några andra tänkte dra på fest eller något", fortsatte han och jag såg ner på min tallrik, var det Justin, Justin han pratade om? 

"Kom igen nu Butsy", sa Chaz och reste sig upp, "vi låter damerna vara ifred", Amber och Ryan kysstes hejdå och killarna gick iväg och Amber såg på mig igen, "Är han inte föööör söt!?" sa hon fnittrandes och jag log, "Du, snackade han om Justin Bieber?" sa jag försiktigt och Amber såg på mig snabbt, "ja..." sa hon.

"Amber jag måste berätta en sak", sa jag och andades ut.

Hon nickade, "berätta." 

Jag suckade, berättade allting för henne, hur jag varit envis och inte velat vara med han, men han fortsatte dyka upp och sedan övertalat mig till en dejt, och när han väll fått en kyss av mig hade han slutat höra av sig, och inte dyka upp i våran park.

När jag hade berättat allt skrattade Amber, "du måste skoja!"

Jag skakade på huvudet, "Jag vet inte vad jag ska göra nu, jag har försökt att ringa han... Men slutade efter kanske fem samtal, vill ju inte vara jobbig... Varför är killar idioter!?", sa jag och såg ner på min tallrik.

Amber var tyst en stund, "Vill du att jag pratar med Ryan så kan han prata med Justin?" sa hon provande och jag skakade på huvudet.

"Glöm honom!" sa hon och strök mig över handen.

Efter skolan hade jag följe med Oliva till stan, hon bad min följa med och ta en caffe, hon behövde prata med mig hade hon sagt, vi satte oss ner på ett cafe och beställde varsin latte, "Så, hur känns det med snart sommarlov?" sa jag och log mot henne.

Hon log lite, "bra.. Men du, jag behöver din hjälp", sa hon och suckade, "jag vet inte hur jag ska säga det här, och det kommer att bli så jobbigt, för vi båda känner ju pappa... Men... ialla fall..." sa hon och suckade, "Jag har en pojkvän."

Jag log, "allvar!?" 

"Jaa! Och nej, det är tyvärr inte Justin Bieber. Utan han heter Tom! Åååh, jag längtar tills du får träffa han!!" 

Jag skrattade, "Hur gammal är han?" frågade jag, "Han är ett år äldre än mig, asså jag vet inte hur jag ska berätta för pappa, han kommer få spel!" sa hon och skakade på huvudet.

Jag suckade, "Nej, du får inte tänka så... Ring Tom och be han komma över till oss, dölj det inte för länge för pappa bara", sa jag och tog en klunk av mitt latte.

Hon nickade, "du har rätt, men pappa kommer bara skrämma iväg honom. Hur går det för dig då? har du någon kille?" sa hon och blinkade med ena ögat, jag skakade på huvudet, "Nej det har jag inte, jag trivs ganska bra med det", sa jag och log.

"Jasså, så killen som körde hem dig för några dagar sedan, han var ingen? " sa Oliva och jag såg på henne oroligt, "Närdå?"

"Spela inte dum! Då när jag gick för att sova över hos Sophie, jag såg dig komma ur en bil, och jag antar att ingen av dina tjej kompisar kör en sådan bil?" sa hon och skrattade jag skakade på huvudet, "det är inget mellan oss, jag trodde det var det, men det visade sig att han var en idiot..." suckade jag och log lite.

 Hon la huvudet på snett, och ryckte på axlarna.

"Justin Bieber då? Ska du gå hem och ta ner affisherna på honom eller?" log jag och hon skrattade, "Ingen kan ta min kärlek till Justin Bieber."

"Olivia..." skrattade jag bara, "vart är han nu då?" sa jag när jag samlat mig.

"Läste i en skvallertidning att han sågs med en tjej på en resturang", sa hon och drack sin latte.

Äntligen, en belieber kan ge mig riktig information, "Vem var hon?" sa jag och försökte spela oberörd.

"Det stod att det var någon Jolene, men det var det ju inte, han hade umgåtts med en Victoria Secret modell, och inte vilken som helst, en gammal flamma", sa hon och log.

"Allvar? Hur gammal?" sa jag och hon skakade på huvudet, "Vart kommer denna intresse för Justin Bieber ifrån?" sa hon och jag log, "Denna intresse för Justin finns inte", sa jag och bytte samtalsämne.

När vi hade fikat klart sa Oliva att hon skulle gå hem för att be Tom komma så hon kunde presentera honom för mamma och pappa, jag sa att jag inte ville stå ivägen och skulle ändå bort till Amber för att plugga.

 

---

 

---

När jag kom hem mötte jag min syster, "Hej, Vart har du varit?" sa hon och log.

"Ute med en kompis", sa jag och hon nickade, "vad kul. Mamma och pappa gick iväg till stan, dom skulle äta middag och ta en drink eller någort... för en kvart sedan kanske, och jag är påväg ut, jag ska till Sophie och sova över...  och jag var ute med Buzz, visste inte när du tänkte komma hem så jag tog ut han så du slapp gå när det är alldeless för sent..." 

Jag log tacksamt, "tack", sa jag, och tog av mig yttre plaggen, jag började gå mot trappan, "Jag går och duschar och lägger mig", sa jag, "jag är jätte trött", fortsatte jag och satte kurs mot badrummet.

När jag hade gjort mig iordning för säng så plingade min mobil,

 

Det gick flera minuter innan han svarade, men det kom efter ett tag, "Hur känns det med lov nästa vecka då?"

"Lite tråkigt, hur känns det för dig att inte ha lov då?" svarade jag honom och la mig på mage i sängen.

Jag log, "Om jag går på en dejt med dig, blir du nöjd då? slutar tjata på mig?"

"Definitivt." han svarade snabbt.

Jag svalde och knapprade in, "Vill du komma över?"

När jag fått hans svar där han hade sagt att han var här om en halvtimma så hoppade jag upp ur sängen, sprang bort till garderoben, drog på mig ett par svarta jeans och en vit tröja med en blå jacka/kofta över som var jeans färgad, jag sminkade mig snabbt, och bäddade min säng, "OLIVIA! Har du gått hemifrån än!?" ropade jag och jag fick inget svar, japp hon hade gått.

Jag gick till nedervåningen, hittade Buzz ligga sovandes framför dörren och snarka, jag log lite och i samma stund så lös ett par strålkastare upp köket, det måste vara Justin.

 

Vi gjorde I ordning lite popcorn och satte oss i vardagsrummet och valde en film, det blev The proposal, vi satt bredvid varandra i soffan och var tysta under hela filmen, skrattade under de roliga scenerna tillsammans och Justin hade precis lagt armen på soff stödet bakom mig när filmen tog slut, han log, "Jaha", log han och jag stängde av tv, vi satt så ett tag, små pratade lite, tills jag reste mig upp, "ska vi hämta mer snacks?" 

 

Justin satt ner i köket vid köksbordet och såg på mig medans jag plockade fram snacks, "Jag trodde du hade gjort dig i ordning för sängen", log han och jag rodnade lite, "Äh, om vi nu skulle umgås så kunde jag ju inte se ut som ett vrak, det var ju en dejt sa du väll?" sa jag och han log.

"Japp."

"Vill du se en till film eller något?" log jag och han nickade, "Det låter bra", han reste sig upp och ställde sig bredvid mig, "vart är din familj?" sa han och jag såg på honom medans jag öppnade godis påsarna och hällde upp i skålar, "min syster gick till en kompis för att sova över, mina föräldrar är ute på stan", sa jag och Justin log, "Hur länge är vi ensamma?" sa han och jag ryckte på axlarna, "sist mina föräldrar var ute så var dom ute halva natten", sa jag och Justin såg bort från mig och fortsatte le.

"Är det där din dator?" sa han och nickade mot datorn som låg inkopplad till kökets högtalare.

Jag nickade, "Ja, det är det", sa jag och log.

"Får jag?" sa han och gick bort mot den och jag fortsatte nicka, han satt ner vid den en stund tills han började skratta, "take you", log han, "vad är det för spellista?" sa han och satte på första låten, She like's the wind spelades upp med Patrick Swayze.

"Kliché", log Justin och såg på mig, sedan kom han ännu en gång fram till mig och bara såg på mig medans jag hällde upp popcornen, jag hoppade nästan till när han tog tag i mig och drog mig närmare sig försiktigt, han tog min högra hand  sin vänstra, la sin höger hand försiktigt på min svansskota och jag höjde min hand till hans axel, han började dansa lite i takt med musiken medans han såg mig i ögonen med allvar i blicken, jag log lite generat och han besvarade bara mitt leende med ett leende.
 

Min spellista fortsatte och Justin sänkte våra händer som var flätade med varandra och la sina båda händer på mina höfter och jag sänkte min blick och försökte hitta ett ställe att fästa blicken vid, mitt hjärta började dunka hårt i mitt bröst, jag lutade mitt huvud framåt för att vila det vid hans nacke, och han stannade helt plötsligt upp, drog bak lite huvudet och sänkte sitt ansikte sakta mot mitt, och jag började fladdra med blicken och han höjde en hand till min haka, där han höll uppe mitt ansikte med ett pekfinger och sedan möttes våra läppar i en mjuk kyss.

Allting bara stannade upp för mig, medan han mjukt fortsatte att massera mina läppar,  stod jag bara där, besvarade inte hans kyss på en stund, sedan höjde jag min högra hand och la den om hans nacke, ställde mig på tå och besvarade hans kyss. Och vi bara försvann i den kyssen, han var lugn och höll sina båda händer vid min midja och jag höjde mina armar och la dom om hans nacke.

Han slutade kyssa mig och såg mig i ögonen och började skratte lite, sedan kysste han mig igen och började gå framåt försiktigt så jag var tvungen att backa, han slutade gå när min rygg mötte köksbänken, då sänkte han sina händer till mina lår, och utan att avbryta kyssen så lyfte han mig upp på bänken, min rumpa slog i popcorn skålen och den föll i golvet och det sa krash, han slutade kyssa mig och jag släppte honom medan jag kände hur blodet pumpade upp till mitt ansikte, "oj", sa jag och han skrattade, "det kan man säga", sa han och jag hoppade ner för bänken försökte att inte trampa i glaset och gick bort till städskåpet där jag plockade fram en liten städborste och skyffel, jag satte mig sedan på huk bredvid den söndriga glas skålen och borstade upp allting och slängde det.

Jag kunde inte se på Justin, vad hade flugit i mig? Varför hade jag besvarat hans kyss!

 

---

---

 

"Hej där", sa jag och tog fram min mobil, och han satte sig bredvid mig, "vart har du Buzz?" log han och jag reste mig upp, "Hemma", sa jag och såg på honom, "Jag ska gå nu, jag ska möta en kille", sa jag och han ställde sig upp, "behöver du skjuts? eller har du redan en bil?" sa han

"Nej jag klarar mig, jag går", sa jag, han skakade på huvudet, "vart skulle du möta han?" sa han.

"Nere i stan..." sa jag och knäppte min skinjacka.
"var inte dum", sa han, "jag kör dig."

Han gick bort mot sin bil, som jag nu såg bakom häcken, den var svart, riktigt bläck svart och var riktigt fräck, jag höjde på ögonbrynen, "det var en snygg 427R mustang du har där", log jag och han slängde en blick över axeln, "kan du bilar?" sa han med ett leende medans han öppnade passagerar dörren.

"Lite", log jag.

Han skrattade, "den är som ett odjur, fyrahundratjugo hästkrafter", log han och nickade mot sätet, jag skrattade, "fyrahundraterttiofem faktiskt", sa jag och ställde mig framför honom, "jag kan ta bussen", sa jag och han log, sedan fick han syn på något bakom mig och hans ansikte vitnade, han tryckte snabbt ner mig i sin bil och jag försökte slå tillbaka för att komma loss men han lät mig inte, "Sitt där och täck ansiktet!" sa han och sprang runt till förar sätet han satte sig snabbt och tryckte i nyckeln och gasade.
"helvete!" mumlade han och kastade hela tiden blickar i backspegeln, "hur fick det reda på..." mumlade han och jag såg oförstående på honom, "vad håller du på med? Jag ville ju ta bussen!" sa jag och han bara slängde en blick på mig, "aa, så dom kunde hinna ikapp dig fråga dig massa frågor? vem är du? eller dejtar du och Justin Bieber?" sa han och svängde in genom en gränd och fortsatte snabbt ut mot motorvägen, med en svart skåpbil bakom oss, Justin tog av sig sin mössa och gav mig den, "sätt på dig den."

Jag gjorde som han sa sedan så svarade jag på hans tidigare kommentar, "Dejtar!? Haha! ALDRIG!" fnös jag och kände frustationen ta över, "vart kör du mig?" sa jag irriterat.

"Tja.. ingen av oss kan lämmna denna bilen föränn dom lämmnat oss", sa Justin och växlade upp och jag slängde en blick på hastighetsmätaren, 160km/h.

"sakta ner Bieber!" sa jag.

Han flinade, "Vadå? Gillar du bilar men inte fart?" sa han och gasade mer.

Jag fnös, "Idiot, jag litar inte på dig bakom ratten."

Han skrattade lite för sig själv sedan vände han blicken mot mig och gasade mer, utan att ge motorvägen en blick fortsatte han gasa medan vi såg varandra i ögonen.

"LÄGG AV!" sa jag när jag fick nog och han skrockade, lättade på gasen och såg på motorvägen igen.

"Jag skulle faktiskt möta Josh nu", sa jag, "han kommer bli arg, jag blir försenad!" sa jag och Justin log ett snett leende, "Vem är Josh?" sa han och jag skakade på huvudet, "det har inte du att göra med", sa jag och Justin svarade inte på ett tag, "jag sa ju till dig att jag var singel.. så jag frågar dig, är du singel?" 

Jag nickade, "ja, ja det är jag."

Han log, "Okej."

"Vill du gå ut med mig?" sa han efter tio minuters tystnad.

Jag såg på honom, höjda mina ögonbryn och väntade på att han skulle säga något mer.

"Vad? Jag kan ta med dig på en fin middag..." föreslog han och jag fnös, "nej."

Han såg lite besvärad ut, "kom igen, en middag?" sa han och jag skakade på huvudet.

"Varför inte? är jag så jobbig?" sa han och jag putade lite med läpparna, "Du blir jobbig ibland, man märker hur Justin Bieber tar över Justin", sa jag och såg ut genom fönstret.

"Vad menar du?" sa han lite tystare.

Jag ljög, jag ville ha rätt om det, så jag ljög, jag svarade honom inte.

Jag vände på mig och såg att en annan svart bil var ganska inpå oss, "hur länge brukar du behöva köra runt?" sa jag och han ryckte på axlarna, "timmar ibland."

Jag suckade, "helvete... Då ringer jag Josh..." sa jag och tog fram min telefon.

"Varför vill du gå på dejt med Josh och inte med mig?" sa han när jag och Josh lagt på.

"vem har sagt att vi ska på dejt?" sa jag.

Han log, "Ni skulle ju träffas", sa han utan att möta min blick.

"Det var ingen dejt", sa jag och letade upp han genom mina kontakter, "var tyst nu", sa jag.

"Jag behöver tanka", sa Justin och körde in på en bensin station, jag slängde en blick på klockan, hon började närma sig kvart i sju, "jag vill hem..." mumlade jag och Justin nickade, "vi ska... Jag ska bara tanka", sa han och jag nickade.

Han parkerade vid bensinstationen och gick ur bilen, det gjorde jag med, "Jag ska bara kolla affären", sa jag och nickade mot den lilla kiosken och han nickade, "visst skynda dig tillbaka... Var försiktig", ropade han efter mig och jag nickade bara.

Inne i kiosken var det folk tomt, jag gick mellan hyllorna och kollade vad dom hade, det slutade med att jag tog två coca color och gick bort till kassa, hon klickade in det i aparaten och jag gav henne pengar, "behåll växeln", sa jag och gick ut till Justin som stod lutad mot sin bil och kollade på mig.

"Hej där", sa han och jag nickade bara mot honom, slängde en av coca colorna mot honom och han fångade den, "till mig? tack!" sa han och jag log bara skulle precis öppna min dörr men han ställde sig i vägen, helt plötsligt stod vi nära varandra och han såg ner på mig, mitt hjärta började dunka när jag såg honom i ögonen på så nära håll, "Vill du verkligen inte gå på en dejt med... mig?" log han milt och jag skakade på huvudet, "nej, sluta tjata om det", sa jag och han såg ner på marken, skakade på huvudet med ett leende, "Snälla?" sa han och tittade försktigt på mig, "nej", sa jag och backade undan, han flyttade på sig med en suck, och öppnade dörren åt mig, "varsågod", log han och jag gav honom inte en enda blick utan satte mig bara ner, jag såg på honom medans han gick runt bilen.

 

---

"Ska vi köra en sista låt?" ropade jag i mikrofonen, och fansen skrek. Jag skrattade, "okej... Vem vill vara min BABY!!?" frågade jag och alla blev helt galna, skrek halsen av sig och viftade med armarna.

Musiken sattes igång och jag ställde mig på centralt på scen och började sjunga.

"Ni rockade det Las Vegas!" sa jag och gick av scen när låten var klar medanalla fortsatte att skrika.

Mamma mötte mig bak, "Hej älskling", sa hon och kramade mig, jag hade inte träffat min mamma på flera dagar, medans jag hade åkt hem till Stratford hade hon valt att stanna kvar i LA för att göra klart jobb, "när kom du?" sa jag och släppte henne, "för en timma sedan ungefär, hade du roligt hos mormor och morfar?" sa hon medans vi gick till min loge, "Ja, det var skönt att komma hem efter en måndag, dom hälsade så gott, det gjorde Ryan och Chaz också", log jag och drog av mig tröjan och gick mot soffan där jag satte mig ner och tog min vatten flaska.

"Vad gjorde du annars?" sa mamma och jag kom att tänka på Kimberly, hur vi hade umgåtts i parken på kvällarna och bara pratat, "Jag har skrivit en ny låt", sa jag lite blygt.

Mamma log, "Får jag höra?" sa hon glatt och jag nickade, hon reste sig upp från soffan och tog en gitarr som låg i  den andra soffan, hon räckte mig den och jag började spela, medans jag sjung på texten jag kunde utan till,

"Det är allt jag har..." sa jag och mamma nickade, "det var jätte bra, du kommer snart på resten", log hon och jag nickade, "förhoppningvis", sa jag och hon log, "jadå."

Senare den kvällen låg jag på hotellrummet i sängen med gitarren i mina armar, drack starbucks och fortsatte spela stycket om och om igen tills jag kom på mer, det var inte en lögn att Kimberly var iden till låten, men hon var inte låten, jag ville inte att hon skulle vara en del av låten eftersom hon var bara en tjej jag mött i parken några gånger.

Jag undrade var hon gjorde nu, jag såg på klockan försökte räkna ut tidzonen och insåg att klockan var cirka 9 gissade jag, egentligen skulle jag vara hos henne nu, vi skulle prata som vanligt i parken, och bara ta det lungt.

 

Jag spenderade sju dagar i Las Vegas, hade två konserter, signeringar och flera radio interljuver, på Torsdagen veckan efter så gjorde jag min sista radio interljuv, sedan så mötte jag Scooter i korridåren utanför, "Din mamma ringde, hon är tillbaka i Stratford nu, och eftersom din nästa konsert är på måndag kväll, så har du ledigt till söndag, men söndag natt tar du flyget till Chicago", sa Scooter och jag nickade, "när var det jag skulle gästa på Swifts konsert?" sa jag medans vi gick genom korridåren tillsammans med mina livvakter, "Fredag", svarade Scooter, "I Miami" avslutade han och jag tog fram min mobil, nickade och skrev in allt i min almenacka, "Okej bra", sa jag och vi kom fram till ytterdörren.

"Okej allihopa, en stor svart hummer är parkerad fem meter bort cirka, och det är kaos där ute, tjejerna är helt galna, så snabbt genom massan", sa Kenny och öppnade dörren.

"Får jag inte ta bilder med dom?" frågade jag och Kenny skakade på huvudet, "det beror på om du vill till mormor och morfar, flyget går snart...", sa han.

Jag nickade lite besviket, "Okej..." sa jag och vi lämmnade byggnaden.

Så fort de fick syn på mig blev skrikren fem gånger högre, det blev helt plötsligt jätte trångt, tjejer drog i mina kläder och precis innan jag skulle sätta mig i bilen så drog någon av min keps, jag vände mig snabbt om och såg en tjej stå bakom mig med tårar i ögonen, "Oh my Bieber! JAG HÅLLER DIN KEPS!" skrek hon och jag skrattade, blinkade med ena ögat, "behåll den", log han och hennes ögon blev stora som tennis bollar, jag hoppade snabbt in i bilen och dörren stängdes snabbt efter mig och vi började åka iväg mot flygplatsen.

Klockan var sjutton när jag var i Stratford igen, vi satt vid köksbordet allihopa medans mormor lagade mat.

"Hur länge stannar du Justin?" sa mormor och log, "till söndag natt, tar flyget till Chicago då", sa jag och jag hörde mormor sucka, "jäklar också, jag har glömt att köpa godis och läsk åt dig", sa mormor och jag skrattade, "ingen fara, jag kan åka iväg och göra det nu", sa jag och mormor såg på mig, "säkert? du hinner.. maten är klar om en timma ungefär", sa hon och jag reste mig upp, "Jadå", sa jag och gick mot ytterdörren, "ta bilen", ropade mamma.

"Den är i garaget va?" ropade jag och tog mina nycklar och drog på mig mina skor, jag hörde inte mamma svara utan gick dirrekt ut till uppfarten och drog upp garage dörren, där stod min mustag som jag hade lämmnat den, jag log lite för mig själv och öppnade förar dörren, hoppade in och började köra mot stan.

 

När jag körde förbi Kimberlys och min park var jag tvungen att titta efter henne, så jag sänkte farten och granskade parken noga med blicken, jag såg barn leka på klätterstället och några tonnåringar gunga, jag skulle precis vända tillbaka blicken till vägen då jag såg Kimberly sitta vid bänken med någon kille, hans ansikte kände jag först inte igen med detsamma, det tog mig några sekunder innan jag såg att det var Jake, Chaz och Ryans klasskompis, jag gillade inte honom, jag hade aldrig gjort det, jag visste inte ritkigt varför, jag hade aldrig träffat honom personligen, och det skulle inte ändras nu, jag vände blicken mot vägen och letade efter en parkering, och hittade en precis vid ingången vid parken. Jag parkerade och såg på dom, väntade på att något skulle hända, det gjorde det aldrig, jag skulle precis köra iväg när jag såg honom resa sig, ge henne en kram och gå iväg från henne, jag såg på henne länge, hon hade på sig jeans och högklackat, en svart skinjacka och hennes bruna hår var utsläppt som vanligt, jag drog ur nyckeln ur tädningen och gick ur bilen. Jag satte kurs mot henne och log lite för mig själv.

"Kimberly!" ropade jag och hon vände huvudet mot mitt håll, när hon såg att det var jag log hon.

 

 

Previous:"det är miljader stjärnor där öppe de är alla likadana, ute efter en enda sak... att lysa. och jag är natten", sa jag, jag såg på henne, såg hur hon granskade stjärnorna och tänkte, sedan såg hon på mig.

Jag försökte se honom, och mörkret hjälpte knappast till och den närmsta lyktstolpen var en bit bort, men jag kunde se hans unga ansikte, han hade ganska tydliga manliga drag i ansiktet och håret var rufsigt, jag kunde urskilja den bruna hårfärgen, han log ett stort leende som visade en rad vita tänder som nästan lös i mörkret.

"Buzz sa du att han hette va?" skrattade han och jag rodnade ännu mer, "är det efter Buzz lightyear?" sa han lite retsamt och jag brast ut i skratt, "Faktiskt", log jag. Hans skratt var högt och klart, vackert.

Han skakade på huvudet, "kreativt."

 

Jag räckte fram handen för att hälsa, "Kimberly, sa jag med ett leende.

Han log och tog den, "Hej Kimberly jag är Justin", sa han och log.

 

Jag log stort tillbaka och såg på Buzz i Justins famn, "här du ska få tillbaka honom", log han och räckte mig Buzz, jag tog emot honom och satte på honom kopplet, "tänker nog aldrig släppa honom lös igen, det var tur att han bara är en valp... Hade han vart vuxen hade jag skrämt iväg dig", log jag och släppte ner Buzz på marken.

 

Justin skrockade, "antagligen, fast så rädd är jag inte för hundar", sa han med ett snett leende, vi började röra oss mot samma håll och jag såg rakt fram, "Jag är ny här i stan, vi flyttade hit idag... Så när jag kom hit till parken och inte såg någon människa så tänkte jag att det inte skulle vara någon här, men det var det, du sprang bakom träden", sa jag och blinkade mot honom, han skrattade milt, "det brukar inte vara människor i denna park, det är därför jag brukar gå här", sa han med ett lugnt leende och jag vände blicken framåt, "det där lät bara läskigt", sa jag skämtsamt, "jag kanske borde gå innan du dödar mig", sa jag och vi båda skrattade.

 

Vi var under en lyktstolpe efter någon meter och jag tog tillfället för att granska hans ansikte, jag vände lite diskret på huvudet och såg på honom, och min haka föll rakt i marken kändes det som, "Åh, herre gud", mumlade jag och stirrade på honom.

Han såg på mig snabbt och oroligt, "vad?" sa han och stannade.

"Du är Bieber", sa jag stelt och fortsatte stirra, han tog snabbt ett steg fram till mig och la handen framför min mun, "Shhhh! snälla skrik inte! dra inte hit uppmärksamhet!!" sa han och såg mig djupt i ögonen, han såg rädd ut nästan.

Jag slog undan hans armar, "släpp mig! Varför i hela friden skulle jag skrika för att jag såg dig!?" sa jag surt och trampade iväg.

Jag hörde honom springa efter mig, " vart är du på väg!?" sa han och jag såg oförstående på honom, "Ifrån dig?" sa jag och höjde på ögonbrynen.

Han såg oförstående på mig, "Varför?"

"För att jag vill inte stå i en park med Justin Bieber", sa jag lite halv irriterat.

Han såg oförstående på mig, "va? är du ingen-" jag avbröt honom, "Nej, jag är ingen dum Bieber", sa jag och vi stod och såg på varandra, han log, "belieber heter det."

jag himlade med ögonen, "same shit", sa jag drygt.

"vad hände med dig, du gick från jätte trevlig mot otrevlig", sa han.

"bara för att du är vand vid att alla älskar dig, jag stör mig bara på kändisar som du", sa jag.

 

 

Justins perspektiv:

 

"kändisar som jag?" sa jag lite sårat.

"Ja, sådana som du, går runt och tror att dom äger hela rummet dom står i, så fort dom knäpper med fingrarna så får ni vad ni vill ha, självupptagna idioter..." sa hon surt.

"Du, jag är den sista som är självupptagen, jag kan slå vad om 1000 dollar att du är mer självupptagen än mig", sa jag tillbaka.

Hon fnös, "visst", sa hon och började gå ifrån mig, jag stod kvar, inga planer om att gå efter henne, men hon vände sig om efter fem meter, "Vad gör du här Bieber?" sa hon.

jag såg på henne, "Jag har precis kommit hem från Los Angeles... tidigare idag", sa jag och började gå mot henne, hon fortsatte när jag stod en meter framför henne, "här i parken. Vad gör du här? Ensam?" sa hon och höjde på ögonbrynen.

Jag ryckte på axlarna, "Behövde andrum", sa jag.

"från vad?" sa hon snabbt.

Jag tvekade, "Jag känner dig inte, säger jag för mycket kan du gå ut i pressen med det, jag litar inte på dig", sa jag och satte mig ner på bänken som var till höger om oss.

Hon suckade, "kaxig pop stjärna", mumlade hon irriterat.

Jag såg ner i marken, hon förstod inte, "du förstår inte."

"Nej för ditt liv år så svårt. Du badar i pengar, får uppmärksamhet, jagad av tjejer, och alla vill vara din vän... Justin jag kan inte förstå det svåra", sa hon och såg mig i ögonen, jag hörde hån i hennes röst.

 

Jag såg bara på henne, granskade henne. Hon var medellång, kanske 165 cm... Hon hade långt, brunt tjockt hår som var vågigt, hon hade stora mörka ögon, och var enkel, vacker, när jag såg henne i ögonen fick jag ett lugn över mig. 

"vad kollar du på?" sa hon och hennes blick vek undan.

"dig", sa jag och hon såg lite obekväm ut, "jaha", svarade hon.

 

"Hur kan du säga så?" sa jag och lutade mig bak på bänken, såg upp mot himlen såg på stjärnorna, "ser du?" sa jag och hon satte sig bredvid mig och såg upp mot himlen precis som jag, "har du aldrig sätt stjärnor eller, Bieber?" sa hon och jag reagerade inte, "det är miljarder stjärnor där uppe de är alla likadana, ute efter en enda sak... att lysa. och jag är natten", sa jag, jag såg på henne, såg hur hon granskade stjärnorna och tänkte, sedan såg hon på mig.

 

"Jag lever i en värld där jag är natten, och alla stjärnor trånar efter mig, för utan natten hade stjärnorna inte varit någonting."

 

Kimberlys perspektiv:

Först förstod jag inte, men nu gjorde jag det, han jämförde sig med natten.

---

Då var kapitel 2 ute, jag hoppas fortfarande att ni tycker om det jag skriver, och jag älskar åsikter så KOMMENTERA! :)

 

 

 

Kimberly’s perspektiv:




Vår nya villa var stor och låg ganska centralt i Stratford, huset var stort och vitt med blåa fönster, de var en stor veranda som löpte runt huset, med pelare som stod på rad bredvid varandra på framsidan.

”Kimmy! Sa jag inte att huset var grymt snyggt!?” sa min far med ett leende medan han körde fram bilen till uppfarten och parkerade.

Min far, Ethan Campbell, var orsaken till att vi var tvungna att flytta från Kanadas största stad Toronto till den lilla hålan Stratford, jag var förbannad över det, det sista jag ville var att behöva lämna Toronto bakom mig och skaffa ett nytt liv i Stratford.

”Jo, det hade du”, mumlade jag med ett leende medan jag la ner min mobil i jackfickan och vände blicken mot pappa som satt i förarsätet.

Huset var snyggt, men lite för stort tyckte jag, denna familj bestod ändå bara av fyra personer, pappa, mamma, min lilla syster och jag… samt en hund.

”Huset är ju underbart! JAG KAN INTE FATTA ATT VI ÄNTLIGEN ÄR HÄR!” tjöt min syster medan vi gick ur bilen. Min syster var olik mig, hon var den pratsamma medan jag var den tysta, hon var den som fick allting genom att le, men det berodde antagligen på att jag var sjutton år medan hon var tre år yngre, den yngre dottern fick alltid allting.

 


Jag såg inte ens på henne, jag bara tog vår nyinköpta rottweiler Buzz i min famn och bar med mig han till dörren.

Buzz var min, jag fick honom för några veckor sedan och han var fortfarande jätte liten, han var under mitt ansvar för medan min syster valde att slänga bort hennes del av pappas mutnings del till att flytta hit på någon kändis konsert, så valde jag att få en valp. 

Det är i mitten av maj, det betydde skola på Måndag, jag hade tur att det var fredag så jag inte behövde börja skolan redan imorgon. Jag var nervös. Detta var första gången jag flyttade, men det var tur att jag redan vart här i Stratford några gånger förr så det var inte helt främmande för mig.
Mina farföräldrar var härifrån, och mina kusiner, pappa hade fått i sig tanken att vi inte borde bo så långt ifrån varandra och missa chansen att växa upp tillsammans, hans motivering löd, "vänner kommer och går, och familj är fortfarande familj på gott och ont", han hade en poäng, jag hade en massa vänner som inte var mina vänner längre, p.g.a. små missförstådd eller helt enkelt, man tröttnar på varandra.

Min äldre kusin, Jake, som var ett år äldre hade berättat för mig att vi skulle gå på samma skola, fast han skulle bara gå en klass över mig, men han hade sagt att på måndag morgon skulle han stå utanför vårt nya hem med sin bil för att hämta upp mig och min lilla syster Oliva. 

 

 

 

Jag hängde upp den sista tavlan åvanför min säng och såg mig runt, det var söndagskväll, jag hade fått iordning på mitt rum på två dagar nästan och blev nöjd, jag hade tagit det lilla rummet på övervåningen med balkgång medan min syster fick det större rummet utan balkgång, det räckte för mig med ett litet rum, hade bara ändå en säng, nattduksbord, garderobe, skrivbord och sminkbord. 

Jag la ner hammaren på skrivbordet och gick ut till hallen, längst bort var min systers rum, jag tassade iväg dit och såg att hennes dörr låg på glänt.

Jag puttade upp dörren och såg henne stå med ryggen mot mig medans hon satte upp affischer på Demi Lovato, Hanna Montana och hennes dröm kärlek, Justin Bieber.

Jag suckade uppgivet, "Hur länge ska du springa efter honom egentligen?" sa jag och satte mig på hennes säng.

Hon vände sig förvånat om och log stort, "för alltid, han är så söööt! jag kan inte fatta att vi bor i staden som han är uppväxt i! Känns helt otroligt! Alla mina vänner blev helt gröna i ansiktet av avund när jag berättade att vi skulle gå på hans gamla skola!" sa hon med ett stort leende och enorm glädje i rösten.

 

Jag skakade på huvudet, jag tyckte inte om Justin Bieber alls, jag var mer för annan sorts musik, de flesta av mina vänner var helt galna i honom medans jag knappt inte visste hur han såg ut, och jag hade fördel av det, jag slapp gå med min syster på hans konserter och signeringar hela tiden. 

 

"Du är helt besatt i honom! Jag förstår inte hur du kan vara så kär i han när du aldrig träffat han!" sa jag drog båda händerna genom håret medans jag skakade chockat på huvudet, "jag är ganska säker på att han är en dryg liten skit unge som inte bryr sig någonting alls förutom sig själv", sa jag och reste mig och log lite inombords när jag såg Olivas ögon mörkna, hon blev arg.

"Du vet ingenting om Justin Bieber! Han är den mest underbaraste och snällaste människan på jorden!" sa hon och drog fram fler affisher på honom som hon fortsatte att klistra upp.

Jag började att skratta, och hån log, " det vet ju du... du som stått och köat i flera timmar för hans autograf men innan du kommer fram går han."

"Du kan vara så elak ibland", muttrade hon och jag började gå mot dörren, "visst visst, det är sanning."

 

Jag gick ner till hallen och tog fram hund kopplet och ropade på Buzz, han kom springades lite halv klumpigt, "ska vi ut?" log jag mot honom och mamma kom gåendes från köket, "ska ni ut?" sa hon och jag nickade.

"aa... ska kolla lite i området..." sa jag och mamma log, "gör det, du har gått om tid på dig. klockan är bara 20.00", sa hon och jag drog på mig jackan och öppnade dörren, "visst vi ses sedan", sa jag och stängde dörren efter mig.

 

 

Buzz drog mycket, medan vi gick på trottoaren genom området så såg jag mig omkring och försökte memorera husen så jag kunde hitta tillbaka, jag kunde adressen, och hade min mobil så om jag kom vilse kunde jag bara söka upp det, så det var inte något som precis skrämde mig.

Jag kanske hade gått tjugo minuter, då jag kom fram till en liten park, med en liten lekplats, några gungor och en klätterställning.

Jag såg mig omkring och försäkrade mig att det inte var någon här, så böjde jag mig ner till Buzz och knäppte upp hans koppel, "Spring och lek", skrattade jag lite lågt för mig själv, han förstod inte, han gick bara lungt bredvid mig. Jag gick bort och satte mig vid en bänk och han följde efter mig medans han nosade runt omkring. 

 

"Buzz, kom!", sa jag när jag såg att han började gå mot ett annat håll, han reagerade inte.

"BUZZ!" sa jag högre lite oroligt och han började små springa bort från mig och jag såg en man gå gåendes en bit bort, "förhelvete... BUZZ!" skrek jag och började gå fort efter honom.

Mannen reagerade när han hörde mig och jag såg att han hade på sig en luva, som han drog av när han såg Buzz springa mot honom, samtidigt som Buzz kom fram till mannen så satte sig han på huk och jag hörde han skratta, "Hey boy", hörde jag honom säga till Buzz som hade slängt sig på rygg.

När jag kom fram kände jag hur jag var röd i ansiktet, mannen såg på Buzz medan han klappade honom på mage.

"Förlåt så hemskt mycket! Jag - Jag var helt säker på att ingen var här! åååh, vad dum jag var som kopplade honom lös!" sa jag och höll handen för pannan.

Mannen skrattade och tog upp Buzz i famnen och reste sig upp, och såg mig i ögonen, "det är ingen fara", log han och jag såg att det inte var en man utan en kille i min ålder.

---

Då var första kapitlet uppe på denna novellen, jag hoppas ni tyckte om det, för att kommentera - tryck på rubriken ! :)